#blogg100 / Barn / Bloggdala / Bokrecension / Fotoutmaning / Resor

Skapelse som provar sina vingar och en kvinna som gick till sängs i ett år i Bloggdala!

#blogg100 inlägg 98

Fredag, helgdag och jag och sonen firar med att äta godis och kolla på TV! Så nu kör jag Fredagstema:

”MÄNNISKOSKAPELSER
Så var det dags för FREDAGSTEMA – hoppas ni är många som hittar hit! Jag är själv lite förtjust i bl.a. annorlunda skyltfönsterdesign och kreativa skulpturer. Vad har du för förkärlekar inom skapelseområdet?
Jättemycket välkomna till Fredagstema!”

IMGP3164Prometheus fotad när vi gjorde vår traditionella tur med Paddan i somras i Göteborg. Ungarna tyckte det var en kul staty, pyramidgubben kallade de den. Enligt den grekiska mytologin var det Prometheus som gav elden till människorna, efter att ha stulit den från gudarna. Du kan läsa mer om statyn HÄR!

Och att våga sig på att stjäla eld av gudarna, där kan du snacka om att pröva sina vingar! Högre än så kan en nog inte flyga. Så bilden är även mitt bidrag i Tema Fredag som den här veckan skriver:

”I dag har det på många ställen i Sverige varit student, åtskilliga unga som ska ut och prova sina vingar. Tryggheten i skolans värld är slut, dags att få en biljett in i vuxenlivet. Tänk att ha hela livet framför sig och vilka möjligheter som finns. Dags att visa era tolkningar av pröva dina vingar.”

Vilka skapelser som andra visar kan du se HÄR!

Andra som provar sina vingar kan du se HÄR!

Alldeles för sent, nästan en vecka efter utsatt tid, ska jag nu äntligen ge mig på att recensera Bloggdalas bokcirkelbok för maj. Jag får gå och sätta mig ensam vid fontänen på torget och berätta för skatorna och duvorna vad jag tyckte om boken. Passar mig egentligen ganska bra just nu, just mänsklig kontakt tar mycket av min energi. så, små duvor och kaxiga skator, här kommer mina tankar om

”Kvinnan som gick till sängs i ett år” av Sue Townsend

Kvinnan som gick till sängs för ett år Sue Townsend

Den här boken läste jag efter att ha kämpat hela maj med läsningen, så jag känner mig lite ringrostig, både att läsa och att tycka om det jag läst. Jag är glad att det var den här boken som gjorde att jag kom igång med läsandet igen, för jag gillar den. Jag gillar alla de obehagliga karaktärerna som omringar huvudkaraktären och jag gillar även de trevliga. Jag kan känna mig bekant med känslan att bara vilja gå och lägga sig och lämna allt annat åt sitt öde, det är liksom det jag har gjort själv de senaste månaderna. Jag förstår helt hennes känsla av att vilja stänga av kroppen för att kunna stanna kvar i sängen, jag tycker hon är smart när hon kommer på hur hon kan göra en bro av sina lakan för att slippa gå på golvet när hon ska till toaletten.

Jag gillar även de absurda inslagen, som den galna Poppy och alla som ser huvudkaraktären Eva som en form av orakel och en räddande ängel. Den typen av galenskap finns överallt runt oss i världen. Mytomaner som lever på att utnyttja andra och överdriven idoldyrkan som sätter vanliga människor på en pidestal för helgon, där de omöjligt kan hålla sig kvar utan förr eller senare måste trilla ned.

Jag tycker det är lite jobbigt att hon förfaller så totalt på slutet, men känner att det är logiskt, det är effekten av att hennes familj är väldigt självcentrerade, hennes mamma på väg att bli dement och den enda som egentligen bryr sig om henne inte riktigt orkar vara kvar. Tur att han kom igen i slutet…

Sen älskar jag författare som inte skriver mig som läsare saker på näsan. Den här boken börjar med Evas sammanbrott som utlöses av att ”någon” lämnat en sked kladdig av Heinz tomatsoppa på hennes egenhändigt omklädda och egenhändigt broderade sidendamastfåtölj. Samma ”någon” har spillt tomatsoppa i köket och lämnat soppa i en kastrull på spisen. Senare i boken, långt senare, får jag i en bisats veta av handlaren i samhället att det bara är Eva i familjen som äter Heinz tomatsoppa…

Så, det här var helt klart en bok för mig. Jag gillade det mänskliga i att så många bara utgick från sig själva och sina egna behov (Eva, hennes man, mannens älskarinna, mödrarna, barnen och så vidare), jag gillade den galna idoldyrkan som bara måste sluta med en krasch, och jag gillade nog egentligen även att Eva krympte och krympte på slutet, så det krävdes att någon verkligen tog tag i saker och ting för att det skulle ske någon reell förändring. Jag gillar den lättsamma och ironiska, galghumoristiska tonen, i berättandet av så mycket svårt, det passar punkaren i mig!

Jag har inte läst de andras recensioner än, men jag vet att Asta, Ergo Sum, Sammelsurium och Cattis Bokblogg skrivit, så jag tar och tittar in hos dem nu. Gör det du med om du vill veta vad andra tyckt om boken!

Så här påverkade den här boken de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, nej.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, ja, 35. Läs en bok med en bok på omslaget.
Bloggdala Bokcirkel, ja.

Annonser

21 thoughts on “Skapelse som provar sina vingar och en kvinna som gick till sängs i ett år i Bloggdala!

  1. DA får vi se 🙂
    Det virker som en bok jeg ville ha satt pris på, om jeg hadde hatt fremferd til å lese, noe særlig.
    Ha en deilig kveld 🙂

  2. Vad härligt att du kunde ta dig igenom boken och att jag kunde hjälpa dig att klara av en utmaning till (den om att läsa en bok med en bok på framsidan!)

    Vilken underbar recension. Och tack!! Den fick mig nämligen att förstå boken bättre.. Det var något med den som fick mig att bli sorgsen, att misströsta oss alla vilseledda dårar.. Och ditt sett att se på det utgår ifrån samma syn, men du kommer till en annorlunda slutsats, en klokare slutsats.. Och vad finurligt med detaljen om Heinzsoppan!! Tänk, den missade jag!! Nåja, det var en…intressant bok.. :)))

    Hoppas din helg är bra! Kramar

    • Jag vet inte om jag drar en klokare slutsats, jag är nog bara en självcentrerad person själv, så jag kunde identifiera mig med mycket…

  3. Det var sig en udda staty. Rätt intressant att kolla på sådan konst, ibland så får man verkligen fundera hur konstnären tänkt och vad han/hon vill f ut av det.

    Ha en fin helg!

  4. Prometheus med triangeln på huvudet tycker jag är riktigt cool. Instämmer med ungarna här.

    Svar: Nej, du nationaldagsfirande är inget för mig – än mindre Skansen. Jo, en fantastisk utsikt över Stockholm har man ju därifrån, å de gamla husen med tidsenlig karaktär är bra, men har man sett allt en gång så räcker det. Tar mig hellre upp på Söders höjder om man säger så, där finns dessutom flera pit stops till icke-turist-priser;-)

  5. Spännande staty – gillar symboliken i att byta ut huvudet mot en symbol för eld 🙂 He was a hothead? 😉
    Läste boken tidigare i år – kul att läsa dina tankar omkring den!

    • Vad tyckte du om den? Det visade sig att jag hade en ganska annorlunda syn på dem än de andra i bokcirkeln, så nu blir jag nyfiken på vad andra tycker…

  6. Trots alla gånger jag varit i staden i fråga har jag totalt missat den. Nu får jag ta och hålla ögonen öppna nästa gång. Trevligt inlägg som jag gillar.

  7. Ping: Gilla, årets bästa böcker och återblick på julen. | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s