#blogg100 / Barn / Bokrecension / Feminism / Fotoutmaning / hyllvärmare / Kaosutmaning 2014

Rymligt och Farväl, Hanoi

#blogg100 inlägg 53

Tisdag betyder Tisdagstema som den här veckan är:

”Den här veckan tänkte jag att vi skulle fotografera på temat rymlig. Fota på så hoppas jag få se massor av roliga tolkningar! :)

I dag är en glad dag, för i dag känner jag hur både rygg och hals blivit bättre, då kanske jag äntligen kan ta itu att bearbeta min utmattningsdepression igen… Trots att ryggen är bättre så är den ännu inte bra, så sonen fick följa med på min promenad, och för att han skulle tycka att det var lite roligare än att bara passa på att hans mamma inte trillade, så fick han ansvar för kameran. Bilderna som kommer är alltså han som tagit!

Promenaden gick ner till sjön som tills för bara några dagar sedan var täckt med is. I dag såg den ut så här:

IMGP2577En ganska så RYMLIG sjö, vad som helst kan döljas i den…IMGP2597Dessutom är stranden just nu rätt så RYMLIG, vi var ganska ensamma att ströva runt på den…IMGP2616Det kan i och för sig bero på att det var svinkall pålandsvind (nästan surfingkvalitet på vågorna), stranden består av rakbladsvassa stenar (vilket egentligen är sjöbotten, sjön har inte börjats fylla på av vårfloden än…) och vattnet är dessutom iskallt och bara passande för de som gillar isvaksdopp, åtminstone fram till slutet av augusti, början av september. Då kanske det kan vara över 15 grader i den i någon enstaka dag, under förutsättning att inte hösten redan kommit. Det är så att bo vid en fjällsjö…

Andras rymliga bilder kan du se HÄR!

Recension

Farväl, Hanoi av Régine Deforges

Farväl Hanoi av Regine Deforges

När jag recenserade ”Vägen Österut” berättade jag att jag för typ 25 år sedan läste Régine Deforges böcker om ockupationen av Paris under andra världskriget, ”Den blå cykeln”, ”Paris, ockuperad stad” och ”I hämndens skugga”. Nu har jag gett mig på fortsättningen (fast jag missat en bok mitt i, som jag tror utspelat sig i Argentina). Jag var inte alls särskilt nöjd med ”Vägen Österut”, och jag gillar inte den här nått bättre… Sexixtiskt, rasistiskt och patriarkaliskt så det skriker om det. Utan att det överhuvudtaget ifrågasätts. Om de här böckerna varit samtida med att de utspelas kunde en kanske förklarat det med att det var så en såg på världen då, det fanns inga andra sätt att förklara samtiden med. Men den här boken skrevs i mitten av 90-talet, det skulle gått att ändå försöka visa på en motvikt i berättelsen inte bara beskriva det rakt upp och ner som om det är det enda sättet.

Léa Tavernier (fd Dalmas) är med om ett dramatiskt äventyr, blodigt, skrämmande, fruktansvärt, men berättelsen är alldeles för opersonlig och oengagerad för att jag ska kunna ta det till mig. Hon framställs dessutom som en ganska obetänksam och bortskämd person, utan tanke på hur andra kommer att påverkas av det hon gör.

Sexscenerna är precis lika frånstötande som i den förra boken:
”Han tog blommorna ifrån henne och slängde dem på byrån och välte ned henne på sängen.
– Nej, jag vill inte… Släpp mig!… Släpp mig eller jag skriker!

– Skrik då min sköna! Det blir inte första gången jag får dig att skrika…
Medan han pratade drog han upp klänningen och rev av henne trosorna.
– Slappna av. Jag är säker på att du har lika stor lust som jag. Vi kan pratas vid efteråt.

När de gick ned för att äta, var tecknen på deras lycka uppenbar.”

Inte undra på att våldtäktskulturen frodas när det här anses romantiskt! Samtyckeslag NU!

Styrkan i boken är att kriget skildras från olika perspektiv, från franska sidan, från de vietnameser som vill ha kvar det franska styret och från motståndsrörelsens sida. Boken tar ingen direkt sida för den ena eller den andra. Bristerna ligger i att det blir väldigt många namn som radas upp, mycket detaljer om kriget, krigsherrar, linjer, orter, befästningar, uttalanden och artiklar. Större delen av boken handlar om hur de färdas mellan olika orter i dåvarande Franska Indochina, nuvarande Vietnam, Laos och Kambodja, med ortnamn som låter förvillande lika, jag förstår inte var personerna är eller vart de färdas.Säkerligen historiskt och geografiskt korrekt, men mer som en lektion än som en skönlitterär bok. För mig, som aldrig klarat av det där med historiska årtal och geografi hade det varit mer intressant om relationerna fått djupare dimensioner, men det slaskas över i den här boken, precis som i den förra.

Nix, inget jag rekommenderar, varken den här heller ”Vägen österut”. Skönt att de är lästa och kan förpassas till bokhyllan. Och kanske till och med till loppis, fast om du ser dem där är mitt tips att du inte köper dem…

Så här påverkade ”Farväl, Hanoi” de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, ja, nu närmar jag mig!
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, ja,17. Läs en bok som handlar om att resa. 22 av punkterna avklarade. Målet var 20 av 40, men nu siktar jag på 30 av 40!
Bloggdala Bokcirkel, nix.

Annonser

22 thoughts on “Rymligt och Farväl, Hanoi

  1. Det låter häftigt att bo vid en fjällsjö. Vacker är den på sonens bilder och isfritt är gott.
    Den där boken låter som rena dravlet i mina öron. Ursäkta om jag dömer för hårt men den låter hemsk.
    Åh så bra att ryggen börjar rätta till sig. Det låter hoppfullt att du är på bättringsvägen då borde det andra bli lite lättare att hantera snart snart…

  2. Grabben är en duktig fotograf! Du har äl lärt upp honom antar jag;-)
    Å du – 15 grader som max – nej tack, då doppar jag inte ens stortån utan håller mig (långt ifrån) på land;-)
    Härligt att bo så nära en insjö (måste det väl vara om du bor i Norrlands inland). Jag har ju Östersjön 3 km hemifrån, där det blir betydligt varmare under sommaren. Inte ens där doppar jag stortån vid 20 grader. Smärtgränsen går vid 24 grader…

  3. När du beskriver sjön så låter det som att du pratar om havsviken som var närmsta badplatsen när jag växte upp. Fullständigt iskall! Året om! Men det är fint att promenera på stranden där med.. 🙂

  4. vad skönt att du är bättre i kroppen, och sonen din är en bra fotograf, hälsa honom det
    fjällsjöar får man ha till annat än att bada i, bara njuta av utsikten 🙂 för vackra är de
    jag lovar, jag ska inte köpa de böckerna 🙂
    kramar

  5. Brrrrrrr – kyliga Bilder, eller om det var texten till? 😉 Men usch, vilken vedervärdig bok! Blärk alltså. Förstår om den förpassas.

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s