#blogg100 / Bokrecension / Feminism / Fotoutmaning / hyllvärmare / Kaosutmaning 2014 / Katter / Litteraturnörderi / Utmaning

Gillar påskekrim men inte Vägen österut

#blogg100 inlägg 48

Torsdag, och inte vilken torsdag som helst utan Skärtorsdag! Torsdagstema är som vanligt:

”I like. Här kan du visa vad du gillar precis nu. Det kan vara mat, ett klädesplagg, väder, en situation, människor, ett nytaget foto, husdjur, … du väljer din nytagna bild som du blev mest nöjd med just nu! Det blir en chans att dela med dig av det där lite extra till oss andra.”

Och jag gillar just att det är Skärtorsdag så jag kan dra till årets största fest, på Blåkulla! Tidigare år har jag valt en av katterna att ta med, men i år tror jag att jag slår på stort och tar med alla tre! Då kan Abyn charma alla vi möter, bengalen se till att ingen är för närgången och burman ge mig all sin uppmärksamhet! Numer håller de så pass sams att jag nog kan ta med alla på kvasten utan att det blir bråk, eller vad tror du?

redigera2 redigerad 1 Redigerad pussFast med tanke på att min hals bara blir sämre och sämre, så pass att nu även rösten är borta, så kanske det är bättre att jag tillbringar kvällen så här istället:

20140417 selfie burma(Selfie på mig och burman, tagen med mobilen, så här har större delen av dagen tillbringats, då behövs ingen röst…)

Vad andra gillar i dag kan du se HÄR!

Lyrans tematrio den här veckan är:

”Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera en bok, författare eller romanfigur”

Jag älskar deckare och har många jag kundde rekommendera. Många av Minotaurs författare, som Stephen Boots, Peter Robinson, Ian Rankin eller Denise Mina. eller kanske den brittiska deckarens mästare, Elisabeth George. Även Norge har bra deckarförfattare, som Anne Holt och fantastiska Karin Fossum. Eller min absoluta favorit Ed McBain. Och jag får inte glömma Michael Connolly eller Jonathan Kellerman…. Många, många bra författare finns det… Men jag har en förkärlek för deckare som samtidigt ger mig en tankeställare av den samtid jag lever i, så därför får det bli tre svenska författare som blir mitt läsetips!

1. Anders Roslund och Börge Hellström. De skriver mycket initierade samtida kriminalromaner som belyser hur det ser ut för vissa grupper i samhället i dag i Sverige. Ofta avslutar de dessutom sina böcker med ett reportage med fakta om det som boken handlat om. Jag har i bloggen recenserat ”Två soldater”, men flera av de andra tidigare böckerna är bättre!

2. Arne Dahl, pseudonym för Jan Arnald. Skrev först ett antal böcker om A-gruppen (en polisstyrka) och har nu låtit de flesta av poliserna jobba vidare inom en EU-polisstyrka som kallas OPCOP. Jag har recenserat ”Viskleken”, ”Hela havet stormar” och ”Blindock” här på bloggen. Det är böckerna om OPCOP-gruppen. Jag tycker nog att de om A-gruppen är snäppet bättre, men de här är oxå klart läsvärda. Mer politiska än Roslund/Hellströms böcker, och det kan krävas en del ansträngning för att fullt ut förstå alla politiska vändningar i dem, men det gör mig intresserad av EU, och det är inte illa alls!

3. Katarina Wennstam har ett intressant upplägg på sina böcker. Det är en grupp av människor, journalister, åklagare, advokater och poliser som cirkulerar i böckerna och som blir huvudkaraktär i en bok, men biperson i en annan. Här på bloggen har jag recenserat ”Svikaren”. Hennes böcker har samma samhällsbeskrivande innehåll som de här ovan, men med mer inriktning på olika former av diskriminering och förtryck. Vilket förstås gör dem extra spännande för mig, eftersom det är frågor jag brinner för!

Vad andra tipsar om kan du se HÄR!

Recension!

Vägen österut av Régine Deforges

Vägen österut Regine Deforges

För många år sedan, sent 80-, tidigt 90-tal, läste jag Régine Deforges böcker om ockupationen av Paris under andra världskriget, ”Den blå cykeln”, ”Paris, ockuperad stad” och ”I hämndens skugga”. Jag vill minnas att jag tyckte bra om dem, så pass bra att när jag några år senare (mitten av 90-talet) hittade fortsättningen så köpte jag den. Och lade den på hyllan…

Nu har jag då återigen stiftat bekantskap med Léa Dalmas, som var med i motståndsrörelsen under kriget. Här har hon precis återvänt från Argentina, den boken har jag missat, så jag har ingen egentlig koll på vad som hände där. En av bristerna med den här boken (det är ganska många…) är att den tidigare berättelsen summeras i racerfart i början av boken, och jag fattar ingenting av det.

Därefter fortsätter en ganska rörig och ostrukturerad berättelse, med många sidospår som inte leder någonstans. Det är mycket politik i boken, det känns som en del av texten är historiskt korrekt, avskrifter av tal och utdrag ur samtida artiklar, men det gör inte boken mer lättläst. Det känns snarare ganska ofta konstruerat, att berättelsen tillrättalagts, eller gör en utsvävning, bara för att få med de historiska dokumentet.

Jag vet inte om det var för att jag var yngre och inte så insatt i strukturer av förtryck som jag gillade de tidigare böckerna, eller om det är tydligare i den här boken, men fy så irriterad jag blir. Av både hur könsroller, sexualitet och rasistiska åsikter uttrycks i boken. En typisk ”kärleksakt” i boken inleds med en örfil och fortsätter sedan ”Han hade återgäldat hennes kyssar med hatisk lidelse och trängt in i henne för att göra henne illa, för att förödmjuka henne … i deras kyssar hade smaken av tårar och blod blandat sig. … Efteråt hade Léa funnit orden att be honom om förlåtelse med…” Jag tycker INTE det är vackert och romantiskt!

Eller som för Lien, västerländsk pappa och vietnamesisk mamma, som blir mobbad i skolan för sitt ursprung. ”Senare skulle Francoise få svårt att tämja henne och få henne att betrakta ”de vita” med mindre stränghet”. Att någon överhuvudtaget behöver tämjas är både rasistiskt och sexistisk, jag blir arg på författaren!

Utöver de här bristerna är historien i sig intressant, det handlar om Frankrikes krig i det som då hette Franska Indokina, som bestod av delar av Vietnam, samt Laos och Kambodja. Boken belyser från olika delar som den franska sidan, de i Vietnam som sympatiserar med Frankrike, och motståndsrörelsen Vietminh, som leddes av Ho Chi Minh. Men jag är inte intresserad av krig, har aldrig varit det, så även om det kan vara bra att veta något om det här så är boken för detaljerad i krigsdetaljer och alldeles för ytlig när det gäller relationer och hur de byggs och raseras, för att gripa tag i mig.

Nix, ingen bok jag rekommenderar, alldeles för många brister för att vara intressant. Knäpp som jag är kommer jag ändå att läsa även nästa bok i serien, den är inköpt och ska läsas…

Så här påverkade ”Vägen österut” de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, ja, nu närmar jag mig!
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, ja, 24. Läs en bok om krig.
Bloggdala Bokcirkel, nix.

.

Annonser

28 thoughts on “Gillar påskekrim men inte Vägen österut

  1. Så nu är du inte anonym längre utan har kommit ut ur garderoben. Kul! Å om du tar HP:s Firebolt kommer du och katterna nog fram till Blåkulla. Du behöver ju inte prata utan bara flyga;-)

    Vad gäller deckarförfattarna så är vi helt överens!

    Å du, du måste bara läsa KajsaLisas inlägg. Det slår det mesta tycker jag – så klockrent:-)
    http://kajsalisasblogg.wordpress.com/

  2. Du tog ett bra beslut att stanna hemma. Det är inte bra med det starka vinddraget som det blir av de nya moderna kvastarna…
    Fina bilder! GLAD PÅSK!

  3. Jag skulle ta med alla tre katterna, de är ett så mysigt och gosigt sällskap, det kan behövas på den långa färden på den smala och obekväma kvasten 🙂

  4. Fina bilder! Och jag måste få önska glad påsk! PS. Jag tyckte precis samma sak om boken!! Fyyyy för den lede vilket taffligt språk… Blärk!

    Kram

  5. Jag läste iaf Den blå cykeln och kanske någon mer i serien ungefär samtidigt som du, har för mig att jag gillade på den tiden … Det du berättar om uppföljaren låter ju förskräckligt, du kanske ska ta med boken till Blåkulla o elda upp i påskbrasan! 🙂

  6. God morgon Freja…trist att du mår så i halsen men hoppas det släpper lite så du kan äta o ha det gott och hallelujja alla 3 katterna i famnen såååå goa är dom önskar dig nu en skön påsk å krya på dig! kram

  7. jodå, du skulle kunnat haft med dig alla tre på samma kvastskaft 🙂 vilka fina bilder på dig och sötnosarna, det är äkta kärlek det
    mm, Ed McBain är min absoluta favorit också
    krya på dig nu
    kramar

  8. Har läst Roslund och Hellströms första. Jag gillade idén – deckare som debattinlägg – men var inte helt nöjd med genomförandet. Det var för lätt att räkna ut vad som skulle hända och jag tycker om överraskningar när jag läser deckare.

  9. Katarina Wennstam ska jag läsa i år; fick Stenhjärtat i julklapp, så det ska bli spännande. Jag har bara läst Flickan och skulden av henne tidigare.

    Jag fastnade inte helt för Roslund och Hellström när jag läste dem, men jag gillar idén.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s