#blogg100 / Bokrecension / Feminism / Fotoutmaning

Vågad Journal 64

#blogg100 inlägg 35

Fredagstema! Så här beskrivs utmaningen:

”MÄNNISKOSKAPELSER

Så var det dags för FREDAGSTEMA – hoppas ni är många som hittar hit!
Jag är själv lite förtjust i bl.a. annorlunda skyltfönsterdesign och kreativa skulpturer ….
Vad har du för förkärlekar inom skapelseområdet?

Jättemycket välkomna till Fredagstema!”

IMGP2766

En människoskapad våg på ett av våra favoritställen i Sverige, Tom Tits!

Andras valda skapelser kan du se HÄR!

Recension

Journal 64 av Jussi Adler-Olsen

Journal 64 Jussi Adler Olsen

Det här är den fjärde boken om Avdelning Q jag läser, efter att ha läst om Jussi Adler-Olsen på bokbloggar. Tidigare har jag läst ”Kvinnan i rummet”, ”Fasanjägarna” och ”Flaskpost från P”. Jag älskar de här böckerna. Välskrivna intriger och historier som inte är rakt igenom svart eller vitt. Nästan alltid finns det något hos gärningsmän/gärningskvinnor jag som läsare kan känna empati för. Den här boken, till exempel, handlar om tvångssteriliseringar av kvinnor. Det är sånt som hänt, och som inte ligger så långt borta.

Till intrigerna finns oxå själva avdelning Q, som består av några udda personer. Kriminalkommissarie Carl Mörck är ganska mörk i sitt sätt. Men han är inte alls den försupne ensamvarg som ofta återfinns i andra deckare. Tvärtom, det känns som att han är så mörk i sinnet för att han har för många runt sig. Och för nästan varje bok blir det fler i hans liv, individer som han tar ansvar för. Jag gillar den sidan i de här böckerna, alla personer som snurrar runt och bidrar till lösningen på olika sätt, men jag kan reta mig på att Carl fortsätter vara en grinig gubbe, och att han är så fördömande och tvär mot sina medarbetare. Även om de oxå är ganska udda själar…

Om du inte läst något tidigare av Jussi Adler-Olsen så tycker jag du ska börja. Jag tror att böckerna kan läsas fristående, men det finns en sidohistoria, som har hänt med genom alla böckerna, och som kanske inte alltid förklaras så tydligt, bland annat är den bakgrunden till att det bor en förlamad man i Carl Mörcks vardagsrum, så för att förstå den delen i historien fullt ut kan det vara bra att ta dem i ordning! Om du inte vill ta dem i ordning så börja inte med den här. Den är bra, men inte riktigt lika bra som de tre tidigare böckerna!

Dagens feminism anknyter lite till de böcker jag recenserat tidigare, ”Att göra kön” och ”Världens bästa pappa?”. Det pågår ett jämställdhetsprojekt i Malmö, där förskolebarn får möjlighet att prata om jämställdhet och könsnormer, queer kids, läs (och lyssna) mer HÄR! Det här tycker jag borde vara ett obligatoriskt inslag på alla förskolor och skolor årligen. egentligen ska det här genomsyra allt som görs på förskolor och skolor, för att säkerställa att alla barn växer upp och vet att de kan välja fritt utifrån sina förmågor och möjligheter vad de vill göra av sitt liv, utan att behöva ta hänsyn till sitt kön. Jag tycker det är ett tecken på hur långt borta min önskan är att en pedagog i artikeln tycker det är viktigt att påpeka att de inte strävar efter att förändra barnen. Så farligt är det att diskutera könsroller, att det kan tas som att barnen ska förändras. Jag tänker att hela förskolans verksamhet faktiskt syftar till att ”förändra” barnen, precis som skolan. Om det INTE vore så skulle personalen inte behöva vara utbildade pedagoger och lärare…

Advertisements

21 thoughts on “Vågad Journal 64

  1. Vacker bild och jag har även sett vågen då vi besökt Tom Tits med skolklasser flera gånger =)
    Min dotter och även jag vill verkligen att Mille ska få växa upp utan några könsnormer, men de finns där så INROTADE i vårt samhälle och även i honom redan =/ Han fick inte vara prinsessa på utklädningsfödelsekalaset, han pratar bara om de manliga yrken han ska ha som stor, som farfar och pappa och även morfar har. Vi pratar då stora maskiner, lastbilar och handkraft. Att morfar har högskoleutbildning och skrotade sin karriär för att jobbet tog så mycket tid då dottern var liten och att han missade så mycket är nu puts väck……..Ibland tror jag att vi lättare kan föra över tjejerna till ”killyrken” med pepp om högre lön och bättre villkor, mitt andra barnbarn M…… har full förståelse över vad som krävs för att få bra betalt och vikten av att man läser vidare….Idag tror jag faktiskt att det är våra pojkar som förlorar mest….

    Kram

  2. Vågen är suverän.
    Håller helt med dig om boken. Gillar författaren, men den här boken var nog, recis som du säger den svagaste av alla.

    Vad gäller ”Queer Kids” så ogillar jag namnet. Queer är ju bl a slang för homosexuell, det betyder konstigt också. Å med den kombon faller ju hela projektet i mina ögon.

  3. Nu är det länge sedan vi var på Tom Tits – men det är en fantastisk plats 🙂 Dit borde man ju kunna gå utan barn … men det blir ju inte så. Jag kanske kan låna barn …

  4. härlig bild
    nej, jag har inte läst de där böckerna
    mm, visst är det superviktigt, ALLA barn ska kunna bli det de vill oavsett om det är yrken som kanske tidigare har blivit klassade som antingen kvinno- eller mansyrken, att det egentligen fortfarande finns, det är fel
    kramar

  5. Vilken snygg bild och härliga färger! Här i Frankrike ligger man tyvärr väldigt làngt efter vad det gäller jämstâlldhet det är nàgot jag märker varje dag..

  6. Hmmm – jag kanske måste omvärdera författaren! Har en bok stående i hyllan, men den har inte blivit läst.. Kanske skulle våga mig på det ändå?

    Kram

  7. Jag tycker riktigt bra om Adler Olsen. Sidohistorierna är grymt underhållande, jag rekommenderar att läsa dem i tidsföljd, men det är inte nödvändigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s