#blogg100 / Bloggdala / Bokrecension / Feminism / Fotoutmaning / Katter

Helg och Svinhugg i Bloggdala

#blogg100 inlägg 30

Söndag kväll, jag redovisar min helg i bilder, precis som Marit vill att vi gör. Här kommer bilder från hemmet och en promenad sonan och jag tog idag. En stilla, långsam, helande promenad:

IMGP1826

Snön är verkligen inte borta än…

IMGP1828

…men en del av det som gömts i snö har nu kommit fram i tö. Som ett nedlagt järnvägsspår.

IMGP1833

Stormarna som drog fram här i höstas har oxå lämnat spår, som rejäla rotvältor…IMGP1837

…och regelrätta knäckta stammar.

IMGP1844

Nej, han anfaller inte sin bästis, han sträcker på sig och gäspar samtidigt och visar hela sitt tandlösa gap.IMGP1851Hon myser hos sin bästis, min dotter. De är oskiljaktiga!

IMGP1797Och för att kunna visa något grönt och soligt får jag ta ett kort från fredagen, lite mossa på en trädstam… Det är inte så mycket knoppar här än, men jag har insett att vintern är förbi, jag får se fram emot en vacker höst istället.

Andras helger kan du se HÄR!

Dags att recensera månadens bok i Bloggdala bokcirkel. Jag lämnar katterna i mitt lilla hus och går ut i Bloggdalas sprittande vår. I min trädgård ligger mycket av snön ännu kvar, men hos de andra ser jag hur det knoppas och börjar grönska. Runt brunnen på torget står bänkarna framme och vi sitter där med ansiktena vända mot solen och lyssnar i tur och ordning på varandra när vi beskriver hur vi upplevt månadens bok. När det är min tur låter det ungefär så här:

Svinhugg av Marianne Cederwall

Svinhugg Marianne Cederwall

Jag börjar med att berätta att jag gillade den här boken. Jag har, i min sjukdom, svårt att läsa, svårt att hålla fokus och koncentrationen uppe så jag kan ta mig igenom mer än några sidor åt gången. Svårigheter att hålla reda på karaktärer i böcker, att följa med i intrigen. Men den här boken var lättläst, så det var skönt att faktiskt känna att jag kunde läsa och hänga med och inte behövde vila var femte sida!

Att den var lättläst betyder inte att den var enkel, för det är den inte. Det är som en deckarhistoria utan själva deckarinslaget. Vi får helt enkelt veta vad som händer, men även efter att jag läst boken är jag osäker på vad som egentligen hände. Kan ”positivt” tänkande och affirmationer faktiska ge den här effekten eller är det så att det är lite andra trollkonster i görningen?

Som amatörhäxa (det händer att jag bränner lite örter ibland…) så uppskattar jag Hervor, en kvinna i min smak! Bara det gör boken värd att läsa. Aldrig fel med lite häxbrygder! Jag gillar att Hervor samlar olika örter och att vi får veta lite vad de är bra för och vad som kan vara farligt. Tyvärr klarar min hjärna inte av att minnas det jag lär mig, men jag har ju boken kvar och kan återvända till den!

Jag gillar även Miriam, men det jag kan reta mig lite på är tillbakablickarna på vad de tre männen har gjort mot henne. För ofta handlar det inte om vad de egentligen gjorde mot henne (lurade henne i affärer) utan mer om den skam hon känner över att vara fattig. Det är lite klassförakt i det som svider i mig. Hon har ändå en utbildning där hon kan få arbete och tjäna bra med pengar. Det finns många i Sverige i dag som inte har den chansen, som aldrig kan återhämta sig från ett ekonomiskt avbräck, oavsett om det handlar om att ha blivit lurad i affärer, tagit för stora lån, blivit sjukskriven eller arbetslös. Den här boken antyder att det är skam de borde känna när det inte finns pengar till bensin eller om arbetsgivaren drar pengar till Kronofogden direkt på lönen. Nej, den delen kunde jag varit utan.

Slutet älskade jag! Det var ett abrupt, våldsamt, totalt överraskande slut som påminde mig om mina torftiga försök som författare när jag var ung. Jag var verkligen ingen framstående författare och jag har inte några talanger inom det, men i skolan skrev vi ibland uppsatser där vi fick skriva vad vi ville. Mina blev ofta populära hos lärarna och jag har några gånger fått utstå den generade situationen att läraren väljer att läsa upp min berättelse för klassen. Inte för att de var några stora litterära verk, utan snarare för att jag älskade att skruva till sluten och göra dem extremt absurda eller sorgliga eller både ock. Aldrig några ”så levde de lyckliga i resten av sina liv” i mina berättelser, och ju mer udda desto bättre… Det här är den typen av slut, och jag älskar det!

Jag gillade den här boken så pass mycket att jag gärna vill fortsätta följa Miriam och Hervor, och när jag nu äntligen tog itu med att använda presentkortet jag fick av min arbetsgivare i julklapp så använde jag det till att beställa två av de följande böckerna! På ett sätt är det är en mycket feministisk bok. Två kvinnor som tillsammans hämnas män som sårat dem och dessutom arbetar de mycket självständigt och praktiskt med att skapa sig ett gemensamt hem. De har inte behov av män, de är självständiga individer, utan att det på något sätt måste påpekas eller framhållas i boken, det är bara den självklara bilden av dem.

Nu lutar jag mig tillbaka och lyssnar på mina grannar i Bloggdala: Ergo sum, Asta, Tråktanten, Cattis, Sammelsurium och Kattugglan.

Så här påverkade ”Svinhugg” de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, nej.
Boktolva, nej.
Spänningsutmaningen, nej.
Kaosutmaningen, nej.
Bloggdala Bokcirkel, Ja.

Advertisements

32 thoughts on “Helg och Svinhugg i Bloggdala

  1. Hm … ingen sneflekker igjen, akkurat her, men jeg ser at den ligger, noe høyere opp.
    Ha en fin kveld 🙂

  2. Åh så rätt du har i den recension av Svinhugg. En lättläst roman som gör att man vill läsa mer. Jag tänker lyssna på del två så snart som möjligt. Blir spännande att höra vad du tycker när du läst de övriga i serien.
    Ser framemot vilken bok du väljer nu när det är din tur.
    Återigen vilka härliga bilder du fångat i helgen!

  3. Det är vid den här årstiden (å på hösten) som man verkligen märker av att Sverige är ett långt land och där vi nästan har olika årstider. Här har jag gått i jeans å linne på promenad idag.
    Vad det gäller boken så verkar de flesta ha tyckt ett litet snäpp mer om den än vad jag gjorde. Fast jag kan helt klart tänka mej att läsa någon till i serien.
    Å ibland är det skönt med lättlästa böcker.
    Kramar

  4. Liiiite grönt syns ju iaf hos dig! Som tur är!
    Men jag trodde inte att hi hade såååå mycket snö kvar.
    Gillar bilden med katterna – välbehag i sängen om man säger så;-)

  5. Vilken skön promenad! Vackra bilder… gillar särskilt den med järnvägsspåret. Får fantasin att skena iväg. 🙂
    Hoppas du får en bra vecka! Kram 🙂

  6. Våren är på gång även hos dig! Funderar över hur långt norrut du bor. Det kanske du har skrivit ngn gång. Det är i alla fall stor skillnad mot här där både blåsippor och vitsippor blommar och det knoppas för fullt. Så jag kan lova att den är på väg till dig också!

  7. Har faktiskt sett många som skrivit bra om denna bok. Blir nästan lite nyfiken snart 🙂
    Va med snö ni har kvar, här försvinner den mer och mer nu. SKönt tycker jag nu, känner en väldigt längtan till våren.
    Kram

  8. Tack, ja det var super att ha den själva! Barnen hade inte vågat annars tror jag. Det hade vait en massa äldre och högljudda där då troligtvis.

  9. Skönt att se att snön sakta men säkert börjat försvinna även uppe i norr. Gillar järnvägsspåret i skogen, alltid kul att hitta gömda och glömda saker 🙂

  10. Mysig och rogivande promenad i vårljuset. Ser dock lite dystert ut med järnvägsrälsen.
    Men så är det på många håll. Knäckta trädstammar har vi här också men de har brytits nu i vårvintern. Det blåste ju förskräckligt för någon vecka sedan.

  11. Fy så mycket snö det var kvar där. Men i skogen kanske vi också ha snö kvar. Det vet inte jag eftersom jag aldrig är i skogen 😉
    Kram!

  12. Blir lite deppad när jag ser hur mycket snö ni har kvar… Men det verkar ju i alla fall som om våren är lite på gång nu. Och jag vet ju att du inte gillar värmen så du trivs nog ganska bra där uppe 😉 Skönt att du kommer ut o promenerar lite!

  13. åh vad väl jag känner igen din beskrivning av att läsa (eller icke-kunna-läsa) så svårt det var att hålla koncentrationen vid liv. Jag föddes nog med en bok i ena handen, men plötsligt en dag märkte jag att jag inte visste vad jag läst, ett tag läste jag talböcker, men nu har jag börjat återfå koncentrationen och har så smått börjat läsa böcker igen. och det är så härligt att bläddra och vända blad mm…… 🙂

  14. Vilken spännande miljö med ett fantasieggande järnvägsspår dolt under snön! Hoppas att du känner dig på bättringsvägen!

  15. Jättefina bilder! Jag vet ju att sommar absolut inte är din grej, men gillar du inte våren heller eftersom du redan blickar mor hösten?

  16. ”Svinhugg” ja!!! Se där du – vi retade oss på exakt samma sak! Blev nästan lite provocerad av hennes enorma fasa.. Och tyckte att dottern var fjantig. Men du påpekade en annan sak: att boken var lätt att läsa för dig just här och nu! SÅ tror jag att det var för mig med. Den var lätt och tillräckligt välskriven.

    Kram

  17. Det där med att leva fattig och skammen tänkte jag med på. jag menar, hon lyckats trots allt betala av sin stora skuld, spara ihop bra mycket pengar, köpa hus och bil på 8 år, hur många gör det liksom? Att hon stack ifrån allt för att hon skämdes är också märkligt, om hon nu absolut inte gjort något fel!
    Men tyckte ändå boken hade sina poänger, intressant med affirmationer och tankekraft, även om jag ändå tror att Hervor hade mer med morden att göra än hon ville erkänna, i alla fall med svamppajen…

  18. Ping: Svartvinter | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s