Bloggdala / Bokrecension / Fotoutmaning / Kaosutmaning 2014

Triss i spår och Örfilen, ett besök hos Bloggdala bokcirkel

I dag får det för ovanlighets skull bli två inlägg… Mello tar så pass mycket plats att jag lägger in det inlägget lite senare i kväll och håller mig till fototriss och bokrecension i Bloggdala i det här inlägget!

”VECKANS TEMA
… är SPÅR. Hundspår i snön eller tunnelbanespår, som i min bild ovan, möjligheterna att variera temat är många. Hur tolkar DU ordet spår med tre bilder?

IMGP0068

Järnvägsspår,…IMGP0870

…middagsspår…IMGP0876…och spår efter mig när jag förtvivlad letade spår i tösnö som effektivt förstört alla spår…

Hur andra lyckats spåra kan du se HÄR!

Så är det dags igen, att träffa mina grannar i Bloggdala för att diskutera den senaste boken vi alla läst. I de andras trädgårdar har våren så smått börjat visa sig, men i min trädgård biter sig vintern fast. Det är tjusningen i att bo i Bloggdala, allas våra bostäder och den närmsta omgivningen anpassar sig efter individens behov och önskningar. Jag vill ha en lång vinter, med snö och kyla och sval vintersol, så jag förtränger tövädret jag egentligen har utanför mitt fönster och tänker mig att hos mig ligger drivorna runt huset och jag går min smala skottade gång till grinden för att träffa de andra på byatorget!

I dag diskuterar vi

Örfilen av Christos Tsiolkas

Örfilen Christos Tsolkas

I Bloggdala ses vi oxå lite sporadiskt på facebook och där skrev jag lite om boken precis när jag börjat läsa den. Boken är uppdelad så att vi i tur och ordning får följa händelseförloppet ur olika personers perspektiv. När jag läst den första delen, som var Hector, skrev jag: ”Ok, läst de drygt 50 första sidorna och min överväldigande känsla är GUBBSLEM! Få se om det ändras, nästa del är Anouks.”. Och efter jag läst Anouks del skrev jag: ”Hmmm, läst 50 sidor till och inser att även kvinnorna är gubbslem… får mig att undra om författaren har en tanke och en vilja att det ska vara så här….eller om han bara är gubbslem han oxå…”

Det är verkligen inte lätt att få grepp om den här boken. Grundberättelsen utgår från en fest där en av de vuxna ger ett av barnen, inte sitt eget, en örfil, när det barnet hotar att slå andra med ett cricketslagträ. Men berättelsen handlar mycket mer om flera olika livsöden. Och alla känns lika tragiska och tunga. Det här är ändå människor som på ytan lever ett bra liv. De bor i hus, de har jobb, de har (några av dem) utbildning och egna företag. Men alla är så olyckliga. Männen tar olika sorters droger och spanar på unga flickor samtidigt som de föraktar alla kvinnor. Kvinnorna står ut med misshandel och olika övergrepp och hatar de unga kvinnorna just för att de är unga. Till det finns det rasism i olika lager, som jag inte alltid förstår eftersom min uppväxt ser så annorlunda ut. Det finns ursprungsbefolkning, det finns gamla australier och det finns nya australier, och alla har fördomar och rädslor om varandra.

Nej, jag får inget grepp om den här boken alls. Den är bra skriven, den har ett arbetat språk, bra miljöbeskrivningar väldigt många olika karaktärer, men den griper aldrig tag i mig. Jag har svårast för det sexistiska och rasismen, men även det ständiga drogandet väcker puritanen inom mig. Att ungdomar experimenterar det kan jag förstå, men att vuxna människor med ansvar för både barn och arbete ändå är så ansvarslösa, det orkar jag inte riktig med. Jag blir, som vanligt, mest arg. Arg på alla som kastar bort sina liv, och arg för att de dessutom verkar låta det här förstörandet ärvas av kommande generationer.

Så var det det där med gubbslem. Sexismen frodas på så många sätt genom hela den här boken. Det spelar liksom ingen roll vilken av karaktärerna som beskriver händelseförloppet, de ser världen på samma sätt ändå. Och det tycker jag nog är den här bokens svaghet. När den nu är upplagd på så sätt att det alltid byts perspektiv, mellan män och kvinnor, mellan etniciteter och religioner och mellan ung och gammal så vore det ju bra om det fanns någon skillnad mellan dem… men den enda skillnaden som finns är möjligtvis hur de ser på själva örfilen. I allt annat skulle det kunna vara samma persons perspektiv rakt igenom, och den personen är både rasistisk och sexistisk, och extremt drogliberal… Så jag måste ändå dra slutsatsen att gubbslemigheten är inte ett stilistiskt val, det är Christos egna syn på välden som skiner igenom, och den synen betackar jag mig för!

Mitt omdöme blir att det här är en välarbetad och genomtänkt bok, med ett tydligt moraliskt dilemma i centrum och ett intressant stilistiskt val med ständiga perspektivbyten som ändå tyvärr faller platt då författaren inte lyckas ge de olika karaktärerna tillräckligt unika personligheter för min smak och inte heller klarar av att hålla sin egna personlighet utanför…

Nu ska det bli spännande att få veta vad de andra tycker. Jag sveper i mig i min dunjacka och bereder mig på att lyssna! Kolla gärna in till Ergo sum, Asta, Tråktanten, Cattis, Sammelsurium och Kattugglan för att se om de tycker som jag eller om de lyckades hitta det som undslapp mig!

Så här påverkade ”Örfilen” de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, nix.
Boktolva,nix.
Spänningsutmaningen, nix.
Kaosutmaningen, ja,32.Läs en bok vars författare har bokstaven S i både för- och efternamn.
B
loggdala Bokcirkel,ja, februaris bok.

Advertisements

36 thoughts on “Triss i spår och Örfilen, ett besök hos Bloggdala bokcirkel

  1. Jag tycker ffa att boken gav mkt tankar och att den gav brett med diskussionsunderlag.
    Jag hoppas att boken blir nåt vi kan diskutera lite mer och djupare än de rena recensioner vi brukar ägna oss åt. Själv har jag börjat. Häng gärna på, hos mej el dej. Kram

  2. Ja, Freja, her har du vært sporhund i din nære omgivelse. Leste også anmeldelsen din om ”Örfilen”. Er lite nyfiken på ”Stockholm octavo”. Jeg er interessert i historie, men dersom boken blir for ”okult, mister jeg nok fort interessen for den.

  3. vilken påhittig triss 🙂 superbra
    den boken har jag sett som tv-serie, det var en australiensisk serie, såg du den också kanske?
    Sv: vad härligt det låter med dina katter 🙂 riktigt mysigt och gosigt
    kramar

  4. Fint djup i bilden med järnvägsspår! Middagsspåren känner jag väl igen härifrån. Snyggt med glas och tapet eller vad det är istället för kakel! Hehe desperata fotspår när man är på jakt efter rätt motiv känns också väl igen…=D

  5. Bra trissat! Tror att de flesta känner igen det där middagsspåret.
    Och boken har jag inte orkat läsa klart, tror att jag kom några sidor bara. Missade den kritikerrosade teveserien också …

  6. Ping: På rad och bokcirkelenkät | Freja funderar

  7. Ping: Mina bokår 2014 och 2015! | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s