Arg tant / Bokrecension / Feminism / Fotoutmaning / hyllvärmare

Skapelser, Marley och jag och skitreklam!

Fredag, en slö, slapp och otroligt skön fredag. Sonen är förkyld. Stackars honom, men tur för mig som fick sällskap i soffan med son och katter hela dagen!

”MÄNNISKOSKAPELSER
Så var det dags för FREDAGSTEMA – hoppas ni är många som hittar hit!

Jag är själv lite förtjust i bl.a. annorlunda skyltfönsterdesign och kreativa skulpturer ….
Vad har du för förkärlekar inom skapelseområdet?
Jättemycket välkomna till Fredagstema!”

IMGP1583Den här coola fisken hänger på Aquaria i Stockholm och den får mig att vilja skapa själv!

Vad andra visar för skapelser hittar du HÄR!

Recension!

Marley och jag av John Grogan

Marley och jag John Grogan

För den som själv har djur är den här boken fylld av igenkännande. Även om jag har mest erfarenhet av att ha katt så växte jag upp i ett hem där vi hade hund, så jag har varit med om att följa fyra hundar från valptiden tills de dog. Fyra jakthundar som inte alltid var så enkla att ha att göra med till vardags. Att gå ut med dem till exempel var aldrig en stilla och lugn promenad, det var snarare ett äventyr där det gällde att vara på helspänn hela tiden. Att gå fot existerade inte i deras sinnesvärld hur mycket vi än tränade dem. Promenaderna handlade om att parera kraftiga ryck åt än det ena och än det andra hållet om det råkade komma någon spännande doft från något håll eller finnas spår av ett djur vid sidan av vägen. Samtidigt var alla fyra obrottsligt lojala mot oss barn i familjen och helt fantastiska att umgås med. Jag älskar katter men jag gillar även hundar.

Så att läsa den här boken var mycket nostalgi, många skratt en hel del fniss. Men när jag läst bara det första kapitlet insåg jag att boken hade ett naturligt slut som är lika svårt för varje djurägare med ett hjärta i kroppen, djuret lever inte lika länge som sin ägare så till sist kommer beslutet att avliva… Och det grumlade min läsning. Jag försöker låta bli att läsa sorgliga böcker just nu. 2010-2013 är år då jag gråtit, av olika anledningar, alldeles för mycket. 2014 är tänkt att bli ett glatt år… Jag kan läsa deckare och thrillers, för de berör mig inte, de är så långt ifrån min egen verklighet. Men böcker som handlar om relationer i nutiden, de griper tag i mig och jag orkar inte mer sorg nu…

Så, jag erkänner, den sista biten i boken bara skumläste jag. Jag har, som sagt, redan varit med om att ta farväl av fyra hundar. Lägg till det att jag begravt sju katter, varav tre som jag själv ansvarade för och fick ta beslutet om. Jag behöver inte mer tårar nu, jag behöver få vila i varma känslor i stället… Boken hade mycket varma känslor. Det är ingen stor litteratur, vissa partier känns rent onödiga, mycket är anekdotiskt, men för den som ägt och älskat djur är den ljuvlig att läsa! Och det går att hoppa över slutet för den som inte vill gråta…

Så här påverkade ”Marley och jag” de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, jepp.
Boktolva,nix.
Spänningsutmaningen, nix.
Kaosutmaningen, nix.
B
loggdala Bokcirkel,nix.

Min arga tant vilar fortfarande, sån tur att andra inte vilar! En av de reklamer jag retat mig på den senste tiden är den som ett litet klädföretag la ut på alla hjärtans dag (och min födelsedag, hur vågade de att skända min dag på det sättet?!?). Uppenbart sexistisk och det blev en liten rysning på internet av upprördhet, helt förståeligt. Men riktigt ilsken blev jag efteråt när företaget ”ursäktade” sig med att det var ett ”experiment” för att se om de kunde skapa en reklam som blev viral och därmed gjorde att de sålde mer. De visar upp obeskurna bilder tagna ur en annan vinkel och menar att de bilderna visar att reklamen inte alls är ”sexistiska” det är bara våra (läs vi som blir upprörda) tolkningar som är sexistiska. Och om vi inte blev så upprörda ”i onödan” skulle deras reklam inte fungerat.

Hmpf, experiment är det de gömmer sig bakom, men det här är ju bara fånigt. ALL marknadsföring görs ju i syftet att sälja mer, de valde att göra en sexistisk reklam och de säljer mer. De kan inte komma undan med att det var ett ”experiment”, det är ett rent försäljningstricks, inget annat. Jag har dessutom stora problem med de bilder de hävdar visar vad reklambilderna ”egentligen” föreställer, eftersom det inte stämmer med vinklar på armar, bakgrundsmaterial och situation. Vem kramar en mans mage? Och vem tusan klarar av att fläta ett hår på det sättet? Bara efterkonstruktioner enligt mig!

En av de slutsatser de drar är att sexistisk reklam kommer att fortsätta finnas så länge vi låter oss provoceras… Hur kan de dra den slutsatsen? För det var ju inte så att den typen av reklam växte fram ur att feminister blev provocerade? Det var väl snarare så att den här sortens reklam har funnits länge och nu har och många börjat protestera. Det är knappast de som protesterar som köper kläderna, det är istället de som lockas av det sexistiska budskapet och de skulle ju lockas av reklamen oavsett om vi andra uttalar vår avsky eller ej…

Hej Blekk” skriver idag om samma sak som snurrar i min hjärna, se reklambilderna och läs mer hos henne!

Annonser

13 thoughts on “Skapelser, Marley och jag och skitreklam!

  1. Den där fisken vill jag också göra. Kan väl inte vara så svårt;-)
    Marley var en söt liten berättelse och precis som du säger så visste man ganska så tidigt hur boken skulle sluta – jag läste även slutet…

    Den där reklamen ja, varför tog man inte två tjejer eller två killar. Undrar hur reaktionerna hade blivit då… och merförsäljningen…

  2. Läcker fisk och absolut att man får lust att skapa själv! Jag såg filmen ”Marley och jag” och jag grinade så mycket på slutet att jag var tvungen att vänta en stund med att gå ut med min hund eftersom jag såg helt förstörd ut… Försöker också undvika sorgliga grejer nu, hoppas vi båda får ett glatt 2014! Kollade reklambilderna och visst blir man förbannad! Fy f-n rent ut sagt. Hoppas du har en fin kväll iaf!

  3. Ojojoj – hoppas din son snart mår bättre! Och den boken, är inte det en av Astas favoritböcker? *ler*

    Sexistiska reklambilder? J*a idioter på den webfirman!! Och bra skrivet av dig och Blekk.

    Kram

  4. Annorlunda men rolig fisk. Tycker bara lite synd om den som börjat rosta. 🙂
    Den där boken är fantastiskt fin, både rolig och sorglig. Har även sett filmen (två ggr) och sitter och lipar i slutet varje gång. Undrar varför man utsätter sig för det?

  5. Den fisken hade verkligen gått på en nit ….. öhh ……… nät menar jag givetvis 🙂
    Fixar inte heller sorglig litteratur. Ligger det realism i det och det finns ett budskap så är det ju okej men sorglighet för sorglighetens egen skull är bara jobbigt.

  6. Ping: Gilla gråt… | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s