Människoskapelser och Mörka platser

Fredag, jag har vilat varmt hela dagen så nu känner jag mig redo att angripa Fredagstema!

”MÄNNISKOSKAPELSER

Så var det dags för FREDAGSTEMA – hoppas ni är många som hittar hit! Jag är själv lite förtjust i bl.a. annorlunda skyltfönsterdesign och kreativa skulpturer…. Vad har du för förkärlekar inom skapelseområdet?”

Jag tror jag tar och livar upp helgen med lite mer graffiti! När jag visade graffiti från Gamla stan, målad på en husvägg vid den smalaste gränden var ni inte odelat positiva till det. Den här typen av graffiti kanske nu gillar bättre? Fortfarande gamla stan, men, i mina ögon i alla fall, en försköning av ett annars fult inslag i stadsbilden, en grå metalldörr…

Vilka människoskapelser andra visarupp kan du se HÄR!

Recension av

Mörka platser av Gillian Flynn

Den här boken köpte jag efter att ha läst om Gillian Flynn på ett antal bokbloggar. De flesta skrev positivt om den, så jag tänkte göra ett försök. Den ligger nära den sorts böcker jag brukar läsa, så till vida att den handlar om ett mordfall och det är en person som försöker ta reda på vad som egentligen hände. Men det är verkligen inte en regelrätt deckare, långt ifrån de kriminalromaner jag brukar läsa.

Ibland hör jag frågan ”Läser du ut alla böcker?”, och jag svarar nördigt att ”Ja, har jag börjat på en bok så läser jag ut den, oavsett vad jag tycker om den”. Under hela mitt liv kanske det är fem böcker som jag påbörjat och inte läst ut, skulle jag tro.  Jag förstår alla er som tycker att det är slöseri med tid. Lästid är en bristvara och det finns ju så många böcker att använda tiden till, varför slösa tid på att läsa nått jag inte gillar, liksom.

Jag tror det finns flera anledningar till att jag ändå läser ut det jag påbörjat. Jag tror att jag är en ganska snabb läsare. En bok på 400 sidor tar kanske tre timmar för mig att läsa om jag får läsa ostört. Ofta läser jag när jag reser, och då har jag bara den påbörjade bocken med mig i handbagaget. Att sluta läsa skulle alltså innebära att inte läsa alls, och då skulle resan bli förödande långtråkig. Luther i mig säger dessutom att jag ska avsluta det jag påbörjat. Och inne i mig finns alltid en liten förhoppning om att om jag bara läser några sidor till ska boken bli bra…

Just i det här fallet var det precis så. Jag tyckte det tog tid att komma in i boken, den var tungsint och sorglig. Att i nutid följa Libby och hennes miserabla tillvaro och i dåtid följa dels hennes mamma, dels hennes bror i deras ännu mer miserabla liv gjorde mig nedstämd och ledsen. Men jag härdade ut.

Och boken tog sig, den tog sig rejält. Men först när jag nått drygt 150 sidor in i boken började jag bli nyfiken på hur det skulle sluta, vad Libby skulle komma fram till. När boken väl grep tag i mig hade jag svårt att lägga den i från mig, mellan mina lässtunder satt den kvar i huvudet på mig och malde, och jag längtade till att få tid att läsa den igen.

Och när den väl gripit tag i mig så höll det i sig hela vägen ut. Det här var en bok som jag faktiskt inte riktigt ville att den skulle ta slut. Jag ville följa Libby vidare i livet. Tänk om jag i stället slutat läst efter 50 eller 100 sidor. Tack och lov för att jag är så envis!

Så här påverkade ”Mörka platser” de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, nix.
Boktolva,nix.
Spänningsutmaningen, nix.
Kaosutmaningen, 11.Läs en bok som kommer på film under 2014 eller 2015. Tänk, jag trodde inte den här boken skulle kvala in på någon av mina utmaningar, men tydligen filmas den just nu, med Charlize Theron som Libby, och ska ha premiär 5 september 2014!
Bloggdala Bokcirkel,nix.