Bokrecension / Fotoutmaning / Kaosutmaning 2014

Skjutglad och Levande begravd

I dag tittar jag in till Onsdagstema och kollar och den här veckan är temat ”SKJUTGLAD”.

Hahaha, plättlätt, det är ju JAG!

Jag var skytt när jag var ung, tävlade i banskytte. Mitt bästa resultat är ett brons i skol-SM. Sen slutade jag träna och sen slutade jag skjuta helt, annat i livet tog över. Jag återvände till skyttet under 15 intensiva månader, när jag gjorde militärtjänst. Där sköt jag K-pist, AK4, kulspruta, pansarskott och ett antal olika haubitsar… Fast alla bilder jag har på en skjutglad Freja är från före den digitala tiden, så här blir det fotoinception, foton av foton… De är i alla fall tagna idag…

IMGP9944Här förevisar jag (ja, det är jag som står där och pekar på en granat) en Haubits 77B på Försvarets dag, 30 år sedan. Jag förevisar, men vi använde inte den pjäsen, så även om jag gärna gjort det har jag aldrig skjutit med den…

IMGP9949Här är jag med i tidningen och poserar glatt vid en Haubits 15/39. Det var den andra pjäsen jag lärde mig rikta och skjuta med. Det här kräver ju att en är ett helt gäng med ”skjutglada” personer, varje pjäs bemannas med 11 stycken. 1 gruppchef, 1 riktare, 1 chaufför (eftersom det krävs en lastbil för att få med pjäsen med mannar och alla tillbehör) och 8 pjäsmän.

IMGP9947Här är det inte jag som skjuter, men jag har en gång i mitt liv skjutit åtta granater med laddning åtta på just en sån här pjäs, vilket innebär att granaten tar sig en luftfärd på nästan 15 kilometer.  Det första skottet av de åtta avlossade jag genom att stå en bit bakom pjäsen och dra i ett snöre. Det är för att rekylen är så kraftig att det kan vara farligt att stå framme bredvid eldröret vid det första skottet. Den där första rekylen gör att pjäsen av kraften i rekylen och sin egen vikt gräver ner sig i marken, och de efterföljande skotten går att avlossa från positionen där framme genom att med höger hand och arm dra i en spak. Det kallades att ”stå på pallen”.

De sju skott med laddning åtta (som är den kraftigaste laddningen) som jag sköt från pallen är fortfarande något av det häftigaste jag gjort i mitt liv. Det är som den värsta berg och dalbana du kan tänka dig. Allt syre försvinner för en kort millisekund från luften runt dig, dina lungor känns som om de är på väg ut ur din kropp, hela världen försvinner i en explosion när eldröret rekylerar alldeles intill dig, det känns som om du lyfter och svävar bredvid röret. Magiskt! Och sen doften av bränt krut, en av de läckraste dofter som finns!

Egentligen skulle inte jag, som var Plutonchef, vara med och skjuta, men reglerna kräver att varje pjäs bemannas med två som har riktutbildning, och jag hade turen att flera av riktarna var sjuka och jag hade utbildningen. Så jag plutonchefade (ansvarade för fyra haubitsar med 44 mannar) fram tills det var dags att skjuta, då gick jag in som riktare på den här pjäsen. Det stoltserade jag mycket med inför mina lumparkompisar. Jag var ganska unik som hade fått göra det här med så pass många granater och dessutom med den högsta laddningen, som nästan aldrig användes annars!

Min första pjäs, och den jag faktiskt gillar allra bäst är ”Fransyskan”, Haubits 15,5 F, men jag har tyvärr inget foto av henne…

Ni kanske undrar vad jag blev av all den här krutröken? Jodå, här kommer det, min militära grad:

IMGP9951

Ni kan kalla mig fänrik Freja hädanefter…

Andra skjutglada bilder hittar du HÄR!

Bokrecension!

Levande begravd av Peter James

Levande begravd Peter James

Det här är den första boken i Peter James serie om Kommissarie Roy Grace. Jag har läst den fjärde boken i serien ”Död mans fotspår” tidigare och jag tyckte den var OK. Jag gillar egentligen inte att läsa böcker i ”fel” ordning, men den här gången blev det så. Eftersom jag tyckte den var OK så köpte jag på mig de tre första och läste dem efter varandra.

Jag gillade den här. Den är först i serien och därför får jag en tydligare presentation av Roy och människorna runt honom. Här etableras även den sidohistoria som fortfarande fanns med i den fjärde boken, hans försvunna fru. Jag tror det varit lättare att greppa den delen i bok fyra om jag läst böckerna i rätt ordning, även om det fanns tillräckligt med information i fyran för att jag ändå skulle förstå huvuddelen.

I den här är intrigen otäck, levande begravd är verkligen en skrämmande tanke, det känns creepy att läsa om hur det känns att ligga nergrävd i en kista utan kontakt med yttervärlden. Det är en tvist alldeles i slutet av boken och en hektisk jakt alldeles innan upplösningen så boken håller mitt intresse uppe ända till slutet. Jag rekommenderar den här!

Så här påverkade ”Levande begravd” de utmaningar jag genomför:

Hyllvämare, nix.
Boktolva,nix.
Spänningsutmaningen, nix.
Kaosutmaningen, nummer 36. Läs första boken i en trilogi/serie. Jag har betat av 8 av de 20 som är målet. Men det kommer att bli svårare och svårare allt eftersom…
Bloggdala Bokcirkel,nix.

Annonser

26 thoughts on “Skjutglad och Levande begravd

  1. Nu är jag äntligen med i spelet! Den boken har jag lyssnat på som talbok! (ja, jag kan läsa men gillar verkligen talböcker eller ljudböcker kanske det heter!)
    Den var verkligen bra!

    Kram fenrik Freja.

  2. Himmel !! Du upphör då aldrig att imponera. Det är krut i dig vill jag lova 😉 Underbart att läsa hur du bekriver hur det kändes och dina gamla fotografier är ju guld värda !! Vilken nostalgi !!

  3. Nu är jag också väldigt, väldigt imponerad. Å så himla kul att se bilder från din minitärtjänstgöring! WOW! Du var då en riktig pojkflicka (positivt menat!!!) och jag tror nog att du önskar dig att bli född kille i ditt nästa liv. Det gör jag också, fast jag gjorde ingen militärtjänst och fotboll är kanske inte kvalifikation nog för att bli pojke;-)

  4. Fänrik Freja. Alla har vi dolda talanger som förr eller senare kommer ut. Så himla häftigt. Spännande att läsa om dina skjutglada övningar och jag blir minsann imponerad.
    Den där boken skulle jag inte vilja läsa. Levande begravd… huuuuu!

  5. Jisses anåda – och du var nog unik då för 30 år sedan! Norrlands…? vardådå?
    Jag är ju från Lappland så jag är litet nyfiken var du gjorde militärtjänsten….Boden?Sollefteå Arvidsjaur?
    Här kan jag slänga mig i väggen med min jägarexamen 😉

  6. Även om jag är emot allt som har med vapen att göra så är jag imponerad över att du tagit plats i grabblägret, guldstjärna till dig 🙂

  7. hej fänrik Freja 🙂 vad häftigt, jag skulle vilja testa att skjuta med något i alla fall, en liten pistol skulle räcka för mig 🙂
    jag känner så väl igen Levande begravd, har jag läst den tro? eller har den varit på tv? jag minns inte det
    kramar

  8. Halloj Fänriken! Vår son har varit yrkesofficer både i Sverige och i ett annat land så han är säkert också skjutglad.. Hans mamma, moi, är också skjutglad. Jag skjuter gärna upp tråkiga saker tills nästa dag! 🙂 Hahaha

  9. Den här boken gillade jag =) så otäckt att höra kompisarna i bilolyckan och ligga där med sitt luftrör…Har fått några totalt läs-ointresserade ungdomar att läsa denna bok 😉

  10. Angenämt Fänrik Freja! Vilka kul bilder! Jag gjorde en militär kortutbildning med GRK – granatkastarplutonen och tyckte att det var en kul tid. Innan jag sedan blev pacifist. Så jag har skjutit med AK4 och pistol modell 40 (?) i stående, knästående och liggande ställning. Om jag inte minns fel.

    Kram på dig!

  11. Ping: Död som du | Freja funderar

  12. Ping: Död mans grepp | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s