Bokrecension / Döskallar / Fotoutmaning / Resor

Fredagsskapelse och Pojken som slutade gråta

Fredag, härlig fredag! Jag har jobbat idag, fast magen varit i kaos… så nu ligger jag nerbäddad med frossa och har fått i mig lite vitt bröd med te. Ingen höjdardag alltså, men vad passar då bättre än att skingra illamåendet med ett fredagstema!

MÄNNISKOSKAPELSER

Så var det dags för FREDAGSTEMA – hoppas ni är många som hittar hit! Jag är själv lite förtjust i annorlunda skyltfönsterdesign och kreativa skulpturer …. bl.a. …. Vad har du för förkärlekar inom skapelseområdet?
Jättemycket välkomna till Fredagstema!”

Jag kör en affisch som jag såg överallt i Amsterdam och slutligen lyckades fota… Jag fattar att det är för någon sorts musikfestival, men för mig är formen helt överskuggande innehållet, så coolt:

IMGP8898

Vilka skapelser som andra väljer att visa kan du hitta HÄR!

Jag ligger verkligen hopplöst efter med mina recensioner, jag är fortfarande kvar på de böcker jag läste i somras… Nästen ett halvår efter jag läste den är det alltså äntligen dags att recensera

Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman

Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman

Tidigare i år läste jag den första boken om journalisten Magdalena Hansson, ”Flickan med snö i håret”, och nu har jag alltså läst tvåan i serien. Jag gillade ettan, tyckte den hängde ihop bra och hade en intressant intrig, lagom snårig och med en dramatisk upplösning. Magdalena var aktivt med hela tiden och även om det ibland handlade om hennes privatliv så var det med bara så pass att det passade ihop med resten av historien.

Så håller det nu till bok nummer två? Nja, inte riktigt. Väldigt länge i den här boken känns det som en historia om Magdalena och en helt annan deckarhistoria. Hon är inte alls med på samma sätt utan är mer i sitt privatliv och våndas. Tråkigt, jag vill att det privata och det professionella ska vara olika sidor av samma sak och tillsammans dra berättelsen framåt. Tidvis känns det här som att läsa två böcker. Dessutom får vi följa två polisers personliga liv oxå, medan vi knappt får veta nått om övriga poliser, det känns lite obalanserat.

Med det sagt är ändå intrigen i själva deckarhistorien bra uppbyggd, spännande, ganska otäck (fast inte lika otäck som i den första boken) och relativt trovärdig. Jag hade dock uppskattat om Ninni Schulman varit lite stramare i sina tyglar och inte låtit personerna sväva iväg så mycket.

Tyvärr är slutet lite kitschigt. Ni vet, skräckfilmer, där den lättklädda tjejen absolut vill gå ner i källaren/upp på vinden/in i skogen/in i ödehuset och vi som tittar bara skriker ”Neeeej, gör det inte”. Så är slutet på den här boken. Den som mördaren troligtvis är ute efter tackar nej till hotell (med möjlig polisbevakning) utan väljer istället att åka ut till en enslig stuga i skogen (smart, riktigt smart…), tar med sitt barn och går dessutom runt och berättar att det är där de ska vara… ”Neeeej, gör det inte!”

Nja, en si så där rekommendation, den första boken var definitivt mycket bättre!

Advertisements

22 thoughts on “Fredagsskapelse och Pojken som slutade gråta

  1. Man liker den første, er ikke så betatt av den andre og lurer veldig på hvordan det er med den tredje, når man leser flere av samme forfatter.
    Skal se det blir en annen anbefaling etter den, om du fortsetter å lese henne.
    Savnet ”Emperor” på dødningeskallen i Amsterdam.
    Fortsatt fin romjul 🙂

  2. Intressant att läsa recensionen av Ninni Schulman. Jag har funderat på att läsa något av henne men inte kommit dit ännu. Kanske kan bli av nästa år… 😉

  3. hoppas att din mage är bättre idag så att även du kan äta av julgodiset 🙂 fast det kanske inte känns riktigt att du vill börja med det efter en dag men magsjuka
    kramar ❤

  4. Håller med om att affischen var fiffig, gillar hur de använder orden för att bygga en form. boken däremot låter inte som någon jag skulle uppskatta. Synd att uppföljaren var så mycket tråkigare!

    Kramar

  5. 🙂 ja det där är ju din typ av form!
    Kom på att du är ju den rätta att fråga om boktips. Jag är på jakt efter någon typ av spionromaner, älskar Hamilton-böckerna, har också läst Anders Jallai, de var också bra. Har du något bra tips?

  6. Jag har en härlig bokhög att ta mig an eftersom tomten var så snäll. En bra blandning mellan praliner, grytor, deckare, romantik och inredning. Yes!

    Den där postern var ju grymt häftig! Och precis lagom döskalle-Freja-cool!

    kram/
    Fina Frun

  7. *skrattar* Ja, nej DET var ju ett idiotiskt slut på en spännande bok!!Varför fortsätta skriva om man tröttnat på karaktären/upplägget? Synd, synd. Synd också att du mår så dåligt.. 😦 Skickar en mängd krya på kramar.

  8. Ping: Svara om du hör mig | Freja funderar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s