Julafton, uppklätt och Jellicoe road, jorden runt, etapp fyra!

Juldagen och vi vilar ut efter julaftonens spelorgie… Vi började med risgrynsgröt till frukost och sen julklappsöppning. Även om barnen bara får en julklapp var från oss föräldrar så får de julklappar från övrig släkt och från sina gudföräldrar. Men efter att julklapparna var öppnade så bänkade vi oss i spelsoffan och började med en omgång Buzz, frågesport, som jag vann. Sen gick vi vidare till Mario Cart som sonen vann, med mig och dottern rejält efter sig och med mannen avhängd redan efter bara några lopp. Då tyckte vi det var dags för fika och det åt vi till ett brädspel, Ticket to Ride, som mannen vann. Efter det blev det en kort omgång med nått knasigt mario fotbollsspel som sonen och jag vann, utan att jag ens förstod vad jag gjorde… Så vi fortsatte med 90 minuter Raving Rabbids, där jag skrattade så tårarna rann fast jag kom sist. och sonen vann, men i tät kamp med dottern.

Sen var det sags för den traditionsenliga jultacomiddagen. Traditioensenligt eftersom det är andra året i rad som vi äter tacos på julen. En gång är ingen gång, två gånger en vana!

Sen avslutade vi julaftonen genom att snaska godis och kolla film. Valet föll på ”Den vilda jakten på stenen” som ungarna inte sett förr. Riktigt mysigt!

I dag vaknade jag vid åtta och resten av familjen började så smått röra på sig runt tolv… Jag har ägnat dagen åt att läsa. Hyllvärmare är det jag ägnar mig åt just nu, böcker jag köpt för mer än ett år sedan och som jag tänkte jag skulle försöka beta av en del av under det här året. I övrigt har dottern testat en av sina julklappar på mig. Hon har haft nagellack som har både penslar och pennor sen tidigare, och nu fick hon en omgång till av farmor i julklapp. Hon använde sig av mina naglar för att testa dem, så här är resultatet:

Från vänster till höger är det en döskalle, en kanin vid en sjö i snöfall, ett snöfall mot natthimmel, en snöflinga (min favorit), en kanin, en julgran med stjärna i toppen, glitter och röda kulor, ett litet rött paket med vita snören och ytterligare en döskalle.

Till vänster en julgranskula och till höger ett porträtt av mig som Sauron… Det kommer sig av att jag gjorde ett test på fejjan och blev Sauron till mina barns skräckblandade förtjusning… Sen gjorde mannen samma test och blev oxå Sauron… En kan ju undra om vi egentligen är lämpliga som föräldrar…

Bilderna på mina naglar får vara mitt bidrag till veckans Onsdagstema:

”Mycket UPPKLÄTT kommer ni säkert att se så det får bli temat denna onsdag. Fri tolkning! Lycka till! Take care out there!”

Vad andra visar som är uppklätt ser ni HÄR!

Jag har bestämt mig för att jag ska utmana mina läsvanor, och av den anledningen gick jag med i Bloggdalas bokcirkel. Det var en intressant upplevelse och påminde mig om mina läsvanor i ungdomen, då jag var en mycket större allätare än jag är numer. Så när Lyran lanserade sin Jorden Runt utmaning hoppade jag på den. Tanken är att under fem månader i tur och ordning läsa en bok från en ny världsdel, och nu har jag klarat av den fjärde etappen, Oceanien.

Dags att recensera

Jellicoe road av Melina Marchetta

En spänningsroman, det passar mig, men även en ungdomsroman, och det passar mig mindre bra. Och lite så var det oxå. Spänningsdelarna är mycket bra i boken, det byggs upp med pusselbitar för att så småningom i ett cresendo nå sin upplösning med en spännande räddningsinsats. Ungdomsdelarna, med gryende förälskelser och sexuell debut är lite mer ointressanta, men det kan jag köpa, för jag hör verkligen inte till målgruppen.

Den här boken är enklare att ta till sig än några av de tidigare etapperna, vilket förstås beror på att även om det här utspelas på andra sidan jorden så är Australien en del av ”Västvärlden”, av den kultur jag är uppvuxen med. Sen kan jag oxå känna igen mig i de territoriella krigen mellan de olika ungdomsgrupperna. Även om det inte var lika utstuderat och strukturerat i min barndomsby så hade vi ofta den här typen av låtsaskrig på olika sätt. Jag minns fortfarande känslan i magen när en gick in på ”fientligt” område för att spionera…

Jag ska definitivt låta mina barn (13 och 15 år) ärva den här boken, och jag kommer att bära med mig Taylor i hjärtat!