Fredag och Morgon i Jenin, jorden runt, etapp tre!

Puh, en hektisk vecka är till ända och nu är det äntligen helg! Visst ja, det var så här det var att vara chef, jobbet tar liksom aldrig slut och vissa saker måste göras oavsett om tiden finns eller ej… Ja,ja, få se hur länge jag orkar. Förr eller senare kommer jag nog att vilja byta jobb, men den här gången blir det i så fall för att gå vidare till något nytt, inte för att fly från det gamla…

Fredag = Fredagstema!

”MÄNNISKOSKAPELSER

Så var det dags för FREDAGSTEMA – hoppas ni är många som hittar hit!
Jag är själv lite förtjust i annorlunda skyltfönsterdesign och kreativa skulpturer …. bl.a. ….
Vad har du för förkärlekar inom skapelseområdet?”

I dag tänkte jag visa upp en form av människoskapelse som jag är särskilt förtjust i – droppnäsor! Från Wikipedia klipper jag: ”En vattenkastare, på svenska även kallad droppnäsa (franska gargouille) eller gargojl, är ett byggelement som sticker ut från en fasad för att avleda dagvatten, ofta som en förlängning av takfoten. Vattenkastare var vanliga under gotiken då de ofta såg ut som fantasifoster (engelskans gargoyle), men de har funnits i flera tusen år.”

Jag gillar de som är fantasifulla och tänkte passa på att visa en från, ja, du gissar rätt, Amsterdam… Sen är jag osäker på om det här faktiskt är en droppnäsa, den sticker ju egentligen inte ut från fasaden. Men cool är den i alla fall!

Vilka människoskapelser som andra vill visa upp ser du HÄR!

Jag har bestämt mig för att jag ska utmana mina läsvanor, och av den anledningen gick jag med i Bloggdalas bokcirkel. Det var en intressant upplevelse och påminde mig om mina läsvanor i ungdomen, då jag var en mycket större allätare än jag är numer. Så när Lyran lanserade sin Jorden Runt utmaning hoppade jag på den. Tanken är att under fem månader i tur och ordning läsa en bok från en ny världsdel, och nu har jag klarat av den tredje etappen, Asien.

Dags att recensera

Morgon i Jenin av Susan Abulhawa

Den här boken känns lite kluven. Den är dels en dramatisk släktsaga som griper tag och fascinerar, men samtidigt känns den dokumentär, med dokumentärens sanningskänsla, men även med dokumentärens svårigheter att hålla en tydlig röd tråd.

I böcker är vi ju vana vid att det finns en intrig, en röd tråd, och berättelsen kan följa tråden, mer eller mindre rakt, mer eller mindre tydligt, men tråden finns där och i slutet knyts berättelsen ihop på ett prydligt sätt. Dokumentärer, och även livet, är sällan så enkla. det är bara att tänka tillbaka på sitt eget liv för att rätt snabbt inse att där finns ingen tydlig intrig, ingen röd tråd, inget sätt att knyta ihop den egna berättelsen.

Den här boken hoppar mellan att vara en skönlitterär släktsaga, fylld av intressanta personligheter och dramatiska öden under en turbulent och otäck tid. Men sen kommer det passager som författaren troligtvis vill ha med för att kunna vara historiskt korrekt och för att få med skrämmande fakta som inte hittat sin plats i nyhetsflödet. Intressant, javisst, och skrämmande, sannerligen. Men den röda tråden trasslar till sig och går ibland nästan av.

Trots ovanstående, och trots att jag i perioder tappade engagemanget i boken, så kom den alltid tillbaka, historien grep tag i mig, jag grät och jag grät och jag grät. För det här är en otäck berättelse, en sorglig verklighet, och något som är ständigt aktuellt.

Jag rekommenderar alla att läsa den här, vi , i vår trygga del av världen, behöver höra och känna det här!