Kungliga fönster, ögon och Polis

I dag ger jag mig på Susannes fotoutmaning ”Veckans fönster” som har ett tema som passar mig som hand i handske!

”Veckans tema: Kungligt”

Och egentligen borde det här temat inte alls vara mitt, jag har starka åsikter om vårt kungahus, och tycker att de spelat ut sin funktion för länge sedan. Det finns inte plats i ett modernt samhälle för en så förlegad tradition som ett kungahus är. Trots det så har jag ju, som jag berättade i måndags, gått Högvakt och alltså varit med och upprätthållit en del av den konservativa traditionen!

Slottets västra fasad, det var en del av mitt ”bevakningsområde”. Förstå hur dödande tråkigt det var att stå där, rakt upp och ner, två timmar åt gången… För att inte fullständigt bryta ihop av leda hittade jag saker för hjärnan att sysselsätta sig med. Som att räkna ut hur lång tid det tar för NK-klockan (som syntes från min vaktkur) att snurra ett varv, hur många gånger den snurrade per minut, timme, dygn och år… Och så räknade jag fönster och fönsterrutor… Jag vet att det var över 2000 rutor på de delar av slottet som jag såg… Så här ovan syns en del av de fönsterrutorna… Kungligt så det förslår!

Fler kungliga fönster kan du hitta HÄR!

Så hade jag en liten gissningstävling i torsdags, här kommer de rätta svaren och vinnaren!

Dotterns intensiva ögon, isande blå med en smal mörkare blå rand längst ut. Hon kan verkligen ge en ”onda ögat” så det svider i själen!

Sonens mjuka brungröna ögon, som kan få vem som helst att smälta…

Moderns blaskblå ögon, med många skrattrynkor och hängande ögonlock.

Det var flera som gissade rätt, och den som först svarade rätt var BP, grattis!

I dag recenserar jag

Polis av Jo Nesbö

Sommaren 2010, när vi tågluffade i Storbritannien, hade jag precis upptäckt Jo Nesbö och Harry Hole. Packningen var full med pocketböcker som jag plöjde under resan. Så kom Jo ut med boken ”Huvudjägare”, som inte handlar om Harry Hole, och jag trodde den skulle hålla samma kvalitet. Det gjorde den INTE. Och eftersom den kom som film ungefär samtidigt som boken släpptes så kändes det mer som om Jo blivit ombedd att skriva ett filmmanus, och sen tyckt att han kunde passa på att få ut lite extra pengar för besväret genom att omforma manuset till en (kass) bok…

Så jag har dragit mig lite för att läsa de böcker som kommit senare, men så för ett tag sedan läste jag ”Gengångare” och blev nöjd, så nu har jag äntligen gett mig på att läsa ”Polis”.

En dramatisk bok, på många sätt. Nesbö älskar att luras och att få läsaren att tro att den som håller på att dö är någon annan än det egentligen är, eller att tro att mördaren är en annan än det egentligen är. Harry Hole är en lugnare människa i den här boken än i de tidigare, det känns som om han äntligen ska få lite lycka i sitt liv, men blir det så? In i det sista försöker Nesbö lura läsaren, och jag gillar det!

Jag gillar att hållas på halster, att försöka gissa vem som är mördaren, men ständigt bli lurad ut på villospår, att försöka gissa vem det är som dör och vem som överlever och att försöka genomskåda de skuggridåer Nesbö ständigt drar fram och tillbaka.

Jag vet inte om det kommer ytterligare någon Harry Hole bok, men det finns några otäcka lösa trådar kvar efter den här boken, så jag hoppas verkligen det. Och när den i så fall dyker upp kommer jag att slänga mig över den. Jag tror jag kan pusta ut nu. Med både den här och ”Gengångare” har Nesbö visat att ”Huvudjägarna” bara var ett tillfälligt snedsteg,,,