Döda talar inte, en resa i stillhet…

Söndagsslöar och då passar veckans Fototriss perfekt:

”VECKANS TEMA…
… är STILLHET. Den här veckan handlar det alltså om att era bilder ska förmedla en känsla av stillhet och harmoni”

Inga kan befinna sig i stillhet och njuta så otroligt av det som katter, samtidigt som de sprider ett sånt lugn runt sig, så jag kör en katt-triss! Mobilbilder, så det är inte den bästa kvaliten, jag hoppas deras stillhet och harmoni kan stråla genom skärmen ändå… Tänk er bilderna ackompanjerade med ett stilla purrande…

Min gosiga burmahane, 17 år.

Min galna bengalhona, 5 år.

Min coola abyssinierhane, 8 år.

Andras stillhet kan du se HÄR!

Hos Annika hittar jag helgens bokbloggsjerka (läs mer om vad det är inne hos Annika!)

”Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det!”

Det är en utmaning för mig bara att försöka komma ihåg miljöer från böcker som jag läst… Jag gillade skarpt när Helene Tursten lät Irene Huss flytta till Guldheden, eftersom jag själv bott där och kände igen mig i beskrivningarna. Som ung läste jag mycket irländsk litteratur, av samma typ som Maeve Binchy, och det var som att komma hem första gången jag besökte Dublin, även om jag hade svårt att koppla känslan till särskilda böcker. Men jag hade läst om Temple Bar, The Liffey, Grafton Street, Trinity College och St Stephens green i flera böcker, det var fantastiskt att få se allt i verklighet.

När jag läser Deon Meyer, som jag recenserat HÄR, HÄR, HÄR och HÄR, så vill jag åka till Sydafrika, fats jag vet att det nog kommer att vara alldeles för varmt för att jag ska orka gå utanför hotellets luftkonditionering… När jag läser deckare vill jag åka dit de utspelar sig, om det så är Oslo, London, Scotland, Los Angeles eller Cornwall, men när jag sen reser glömmer jag att planera in litterära besök…

Just nu undrar jag om jag kommer att komma ihåg Arne Dahls OPCOP-grupp när jag besöker Amsterdam om mindre än två veckor…

Vad andra svarat kan du hitta HÄR!

Jag recenserar en av mina sommarböcker oxå, så här på en såsig söndag:

Döda talar inte av Ann Cleeves

Ann Cleeves är en författare jag upptäckte när hon skrev en serie deckare om polisen Jimmy Perez som lever och arbetar på Shetlandsöarna (och jag ville, såklart, resa till Shetlandsöarna, och det resmålet skulle nog passa mig bättre än Sydafrika). De böckerna älskade jag. Så när hon började på en ny serie, med polisen Vera Stanhope som huvudperson och handlingen flyttad till England, så slängde jag mig över den första, ”Dolda djup”. Den blev jag väldigt besviken på, tyckte den kändes som skriven för teatern, med bara ett fåtal scenerier i hela boken.

Så den här har blev liggande ett tag, jag kände mig inte så frestad att läsa den, jag ville inte bli besviken igen.

Men det blev jag inte. Den här är helt OK. Fortfarande tycker jag inte hon når upp till samma nivå som i böckerna om Jimmy Perez, men det är ändå helt OK. Vera är en intressantare person än Jimmy och det väger upp att miljöerna inte är lika spännande! Så, numer rekommenderar jag inte bara böckerna om Jimmy, utan även Vera är läsvärd!

Annonser