Arg tant / Barn / Feminism / Frejigt

Den tatuerade damen… eller snarare tanten…

Jag är en tatuerad tant, men det är först nu jag riktigt låtit mig blomma ut! Mina tidiga tatueringar är små och diskreta, nu har jag skaffat mig en riktigt maffig tatuering, som dessutom har fått en pendang på min arm. Och har planer på åtminstone tre tatueringar till…

Jag respekterar er som inte tycker det är vackert med tatueringar men för mig handlar inte tatueringar om att det ska vara vackert. För mig behöver inte en tatuering vara estetiskt tilltalande för att jag ska bli förtjust i den. Det hör nog ihop med min bakgrund som punkare. Som punkare var inte tanken att frisyr, smink och kläder skulle vara vackert, det skulle istället vara ett uttryck för vem jag var och vad jag stod för. Det är så jag ser på tatueringar oxå, en form av statement!

Den första tatueringen gjorde jag hösten 1984, när jag gjorde lumpen och gick Högvakt vid slottet i Stockholm. Det fanns minnessaker att köpa, som plaketter och små tennfigurer, men jag valde att i stället minnas de här dagarna med hjälp av en tatuering. Den sitter på min vänstra axel, precis där gevärspipan vilade när jag marscherade genom Stockholm i givakt:

IMGP5787

Den här tatueringen har bleknat rejält och är svår att fota. Den föreställer i alla fall Snobbens kompis Woodstock, och är från en strip där Snobben är Flygarässet Röde Baronen och är upprörd över att hans mekaniker förflyttats till infanteriet. Woodstock marscherar därför med hjälm och ett gevär med bajonett, precis som jag gjorde under Högvakten! Då, när jag gjorde den, hade jag ingen tanke på eventuellt efterföljande tatueringar, men med tiden väcktes tanken på fler tatueringar (det blir en form av beroende, det kan jag erkänna) och då blev det här min ”kvinna-tatuering”. Om värnplikten gör pojkar till män så gör den väl flickor till kvinnor? Och det var under den här tiden jag lärde mig att stå för min åsikt och inte bara vika mig!

Många tycker att jag borde fräscha till den, låta en tatuerare uppdatera den, men den har åldrats och bleknat tillsammans med mig, och jag tycker inte att jag själv behöver fräschas till eller uppdateras, så jag låter den åldras i fred.

Nästa tatuering gjorde jag i nästa steg i min personliga livsbana, när jag skulle bli maka:

IMGP5778

När jag gjorde den här, hösten 1994, bara några dagar före vårt bröllop, hade jag precis återvänt till mina hemtrakter efter att ha bott på annan ort under några år. Valet föll därför på en orkidé som växer i min hembygd. Vi gifte oss kommunalt, med bara en kompis med och ingen fest efteråt. Jag hade dessutom höga kängor på mig så tatueringen, som sitter på insidan av min högra ankel, syntes inte. Men det är lite grejen med tatueringar. de behöver inte synas, det räcker för mig att jag vet att de finns! Så det här är min ”maka-tatuering”. Ett minne från vårt bröllop, som blir ännu viktigare av att vi inte har några vigselringar och jag inte längre får på mig förlovningsringen.

Så småningom, några år senare, var det dags för nästa viktiga hållplats på mitt livs resa, jag skulle bli mamma:

IMGP5786

Den här gjorde jag sommaren 1998, när sonen var halvvägs gräddad i min mage. Jag valde katten Klös från serien ”Morrgan och Klös” och placerade tatueringen mellan mina bröst. Min ”mamma-tatuering”. Valet av motiv och placering berodde på det som sker vid en förlossning. När barnet är fötts läggs det upp på mammans mage, med näsan mellan mammans bröst. Jag ville indoktrinera mina kommande barn så att de blev kattälskare redan från födseln… Jag minns att just den här tatueringen gjorde fruktansvärt ont men att jag tog det som en träning inför förlossningen…

Så, efter ett långt tatueringsuppehåll var det då äntligen dags för den sista tatueringen i den serie av tatueringar som ska illustrera min livsutveckling, nu när jag blivit tant:

IMGP5794

Den här bilden av Nemi har jag haft med mig i många år, jag tycker dels mycket om serien Nemi, dels tycker jag att hon i den här bilden personifierar mitt alter ego, Red Devil. Tanken var att det var barnen som skulle tala om för mig att jag blivit tant, och att jag skulle tatuera in den då. Men det drog ut på tiden, de tycker fortfarande att jag är rätt cool, så då tänkte jag att det skulle bli när jag fyllde 50. Vilket jag gjorde för ett och ett halvt år sedan, men jag har dragit ut på det eftersom jag oroat mig för smärtan. Men nu är det gjort och jag är såååå nöjd! Den här är rejält mycket större än de tidigare, den sitter på nedre delen av ryggen, och är större än min handflata. Den är oxå färggladare än mina tidigare tatueringar. Det är lite så jag tänker mig min arga tant, större och färgstarkare! Vi delar ryggrad och hon sitter på den del av min kropp som ger mig stora problem, min korsrygg. Jag tänker mig att jag ska kunna hämta styrka och energi från henne, en form av mental healing! Ur smärta kommer styrka…

Fast när jag väl var på gång att tatuera henne tänkte jag att den här sista tatueringen i serien behöver få märkas lite extra, jag ska knyta mig själv lite hårdare till den. Ser du tatueringen på tatueringens arm?

IMGP5795

Nemi har en draktatuering på sin vänstra arm. Så en sån var jag och tatuerade in nu i måndags:

IMGP6206

Och efter den är det dags att tatuera in barnen… De håller på att välja ut sina motiv, det är tänkt att de ska få plats på övre delen av ryggen. Just nu är tanken att de ska välja varsitt motiv efter sina tecken i det kinesiska horoskopet. En drake för dottern, en vildsint och kaxig, och en tiger åt sonen, en snäll och vänlig. Han funderar på att ta Tigger ur Nalle Puh…

Och sen måste jag ju ha en döskalle någonstans oxå… Ja, det är ett beroende, jag inser det…

Annonser

24 thoughts on “Den tatuerade damen… eller snarare tanten…

  1. *skrattar* Ja du – vilken fantastiskt fin berättelse det var till alla tatueringarna. Förstår att du tycker om dem. Jag har ingen klar inställning till tatueringar: Jag kan tycka att de är vackra/fula/fåniga/löjliga/snygga/kaxiga och jag kan förstå varför man vill göra dem – men jag skulle aldrig göra en. Tyvärr. Precis som jag inte har någon piercing. Kanske har det blivit min grej – att inte göra något alls. *ler*

    Kramar

    • Jag är som du. Utom det att du ”kan förstå”. Jag kan inte förstå
      hur man vill bli en gående konstutställning och utsätta sej för nålbehandling.
      Men så är jag också 85!
      Undrar hur tatueringarna ser ut, när Freja är 85?
      (gillar Woodstock)

  2. Jag gillar tatueringar, om de är snyggt gjorda. Min bästa kompis bror är tatuerare, men trots det har jag inte skaffat mig någon, ännu… Ska nog bli en så småningom, något diskret i svart 🙂

  3. Eldsflammor, dessutom Nemi, wow den är häftig, tror jag sagt det förut.
    Så här ser min ut.
    kajsalisasblogg.wordpress.com/2013/03/16/ja-men-blondinbella-skarp-dig-nu-ar-du-ju-avslojad/

  4. Hör till dem som inte har och inte vill ha någon tatuering själv. Mannen har ett par och vill nog gärna har fler. Kan tycka det är coolt och fint med tatueringar om de är bra eller som dina som har en betydelse, en historia. Det gillar jag! Tack för du delar med dig!
    Kram Pia

  5. jag tycker om tatueringar och dina nya är verkligen fina, jag gillar den där sista med draken, själv har jag fem stycken tatueringar, mina är väl inte så stora kanske mer som den senaste som du gjort, jag har länge varit inne på att ha någon mer, det kommer säkert men inte riktigt nu
    kramar

  6. Tycker att de två sista tatueringarna blev jättebra! De andra är också fina men tänkte poängtera hur fina de nya var eftersom de är just nya!

    Själv har jag aldrig våga tatuera mig, inte för att jag är rädd för smärtan utan för att jag är rädd för beroendet. Alla jag känner som har tatuerat sig säger att tatueringar är beroendeframkallande…

    Kramar

  7. Vad roligt det var att läsa det här! Jag har nämligen haft funderingar på att skriva ett inlägg om mina tatueringar, just för att de står för olika perioder i mitt liv. Och nog är det något av ett beroende, mycket vill ha mer, liksom 🙂 Vill absolut göra fler än de jag har, men då måste man ju bestämma sig för ett motiv också… Någon gång ska det i alla fall bli något som står för mitt barn.

  8. Jag tycker att det kan vara riktigt snyggt med tatueringar och jag gillar verkligen när folk går ”all in”, alltså typ hela överkroppen och armarna. Har inga tatueringar själv och det är nog mest för att jag inte tycker att det skulle vara jag riktigt. Fin berättelse om dina tatueringar. 🙂

  9. Jag har inga som helst värderingar på tatueringar alla gör vad de vill =), vill man skaffa sig en snygg tatuering så gör man det =) För mig är det det samma som en tavla i mitt hem, jag vill visa något som jag tycker är vackert eller betyder mycket för mig ♥. kram

  10. Det här var väldigt intressant att läsa. Genomtänkta tatueringar inte bara gjorda på måfå utan med massor av betydelse och tankar bakom. Jag gillar dem alla när du berättar din historia bakom ag själv skulle med vilja tatuera mig, något som symboliserar mina barn, men vart och vad har jag ingen aning om ännu och kanske kommer jag heller aldrig till skott att göra någon, vi får se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s