Bloggdala / Bokrecension

Välkommen till Bloggdala, en liten smula underbar!

Kors i taket, jag hann!

Med andan i halsen lämnar jag nu min pytteträdgård i Bloggdala, jag springer genom grinden utanför mitt lilla gröna hus med glittrigt tak. I trädgården prunkar nu höstfärgerna, dammen och fontänen är övertäckta och hängstolen är bortställd för vintern.

IMGP5935

Höstlöven virvlar bakom mig när jag snabbt tar mig till torget för att tala om vad jag tyckte om den senaste boken i Bloggdalas bokcirkel:

En liten smula underbar av Dawn French

En liten smula underbar Dawn French

Den här gången var det Ergo Sum som valde bok och jag hade stora förhoppningar. Jag gillar Dawn French. Jag gillar henne i ”Ett Herrans liv” och i ”French & Saunders” (det är där, tror jag, de bland annat gör en fantastisk parodi på svensk film…) och jag älskar ”Absolutely Fabulous” som hon var med och skrev manus till. Och om hon kan skriva så bra manus borde hon ju kunna skriva en fantastisk bok oxå, eller hur?

Så när vi fick veta månadens bok beställde jag den genast från Bokus, tillsammans med böckerna till ett antal olika bokutmaningar jag ger mig på i höst. Och sen väntade jag. Och väntade. Och väntade… Paketet kom verkligen fram i sista sekund, sonen hämtade ut det åt mig vid sju-tiden på fredag kväll… Så i går, efter en lång höstpromenad med barnen och efter att vi shoppat loss på en matmarknad (nu har vi ost, marmelad, curd, chutney, honung och korv så det räcker till jul…) bäddade jag ner mig i soffan med katterna under ett¨duntäcke och med en stor kopp te. Nu skulle det minsann läsnjutas!

Fantastiska läsförutsättningar alltså, familjen hittade på annat och jag kunde riktigt sjunka in i boken, det bästa jag vet. Men det kändes som om jag aldrig kom in i den. Jag hade lite svårt för idén att låta mamma, 17-årig dotter och 15-årig son turas om att berätta. Visst, det var smart att låta dem ha helt olika förhållningssätt och extremt olika språk, men det gjorde oxå att det blev svårare att få flyt i läsningen. Jag blev mer och mer intresserad av pappan (som verkade vara den enda som inte var neurotisk i familjen…) så det var trevligt att han oxå fick ett eget kapitel, men jag var ändå inte alls nöjd med upplägget.

Eller, egentligen gillade jag det greppet, jag gillade de olika språken, jag gillade att mormor/mamma/svärmor Pamela var allas biktmor, det var nog helt enkelt så att jag inte kunde fångas av berättelsen. Den enda som kändes något så när intressant var sonen Peter/Oscar, men då var hans språk det jobbigaste att läsa, fixerad som han var vid Oscar Wilde.

Jag tyckte ingen av barnen var trovärdiga för sina åldrar, mina barn ligger strax under dem i ålder, jag har kompisar och släktingar som har barn i samma ålder som de i boken, det kände jag inte igen, det kändes inte äkta. Jag kunde inte heller identifiera mig med Mo, mamman, fast vi är nästan exakt lika gamla och på samma plats i livet. Mo kändes väldigt endimensionell och platt, jag fick ingen känsla alls för henne.

Den största (enda?) fördelen med boken, det som gör att den kanske ändå kommer att finnas kvar i  min närhet ett tag är att Pamelas recept, på de speciella kakor hon bakade till var och en i familjen, finns med som en bonus…

Så, trots att allt var perfekt så landade boken i ett ”Jasså…”. Jag förstod i förväg vad som skulle bli en tvist på slutet, och då blir det förstås ingen tvist, bara ett konstaterande, så inte ens där lyckades French överraska mig. Jag är faktiskt rätt besviken. Och slängde mig raskt över en av de andra böckerna som kom i samma bokpaket, ”Stål” av Silvia Avalone, som jag läser i Lyrans ”Jorden runt”-utmaning. Och DEN boken var en helt annan sak, den grep tag i mig rejält, men det tar jag en annan dag…

Så där, nu lutar jag mig tillbaka här vid brunnen i Bloggdala och lyssnar på vad de andra tycker. Och oroar mig lite för vad de ska tycka om nästa månads bok som jag har valt efter ett tips från Die Überlinn! Det blir Sju jävligt långa dagar” av Jonathan Tropper, som ska recenseras den 27 oktober.

Undrar du vad de andra tycker? Besök då Bloggdala torg och lyssna på Asta, Ergo Sum, Kattugglan, Sammelsurium och Cattis Boktips. Bloggdala består av fler medlemmar än så, men det här är de jag vet är med den här omgången!

17 tankar om “Välkommen till Bloggdala, en liten smula underbar!

  1. Vi tyckte väldigt lika om denna bok. Jag gillade också recepten på slutet. Låt mig veta om du bakar något av kakorna och ifall de blir goda.
    Den bok du valt som nästa i Bloggdalas bokcirkel har redan efter ett fåtal sidor fångat mig betydligt mer än ”En liten smula underbar” så det verkar lovande.

    Gilla

  2. Absolutely Fabulous håller än idag. Älskar den serien och vet inte hur många gånger jag sett repriser och fortfarande skrattar jag åt Edina och Patsy:-)
    Ja alltså verkar Edina försörja sig på havdanna böcker, medan Patsy numera ger sig ut på äventyr med konstiga djur i djungeln. Nej, jag skämtar inte!

    Gilla

  3. *skrattar* Tja du Freja, en annan mera masade sig ut till vårt gemensamma torg i Bloggdala. Mitt lilla stenhus är sååååå mycket mera inbjudande än ett blåsigt hösttorg.. Men. Jag gillar ju er! VI tyckte väldigt lika om denna bok kan vi ju konstatera! Hur man faktiskt kan missbedömma ett bokmanus så, när man faktiskt författat fantastiska tv-seriemanus är mig en gåta! Nä – ingen bok jag kommer att sakna. Nu blickar jag framåt mot din valda bok!

    Kramar

    Gilla

  4. Ok…
    Jag har inte läst boken…
    ”Den största (enda?) fördelen med boken, det som gör att den kanske ändå kommer att finnas kvar i min närhet ett tag är att Pamelas recept, på de speciella kakor hon bakade till var och en i familjen, finns med som en bonus”.

    Jag tycker om att skriva… å håller alltid på att skriva en bok (alltid nya projekt… förmodligen kommer det att förbli så). I ett av de senaste så hade jag som idé att man kunde ha recepten (på de bakverk som jag skrev om i boken) med som bonus till boken (OM jag någonsin skulle få äran att ge ut den). Maken sa att han trodde inte någon skulle gilla det.

    Jag läste din bokrecention för honom. Först asgarvade han en bra stund, sedan sa han: ”Där ser man, jag vet inte vad jag ska säga”. Man kan säga att min idé VAR en bra idé men att jag får lägga ner den nu, den är redan tagen! *suck*

    Svar: Tack! Det blir bäst om man följer sitt eget hjärta. Givetvis är ju den saken lättare om båda tycker samma sak 🙂 Er vigsel är i min smak, inte tillkrånglad och krystad utan fylld av allt det ni själva önskade ha med. Ett vackert minne!

    Å så slutligen… Undrar hur du mår nu? Har du hunnit med att ta hand om dig själv?
    kram

    Gilla

  5. Verkar vara mycket missnöje kring brunnen idag! Fascinerande att vi alla tyckte detsamma. Jag läser också snabbt – om jag gillar boken, men hakar jag upp mig på språket går det helt enkelt inte. Jag är språknörd så det är läskigt ibland!

    Gilla

  6. Skönt med lässtund i soffan då, även om boken inte var det du hoppats på. Själv läser jag mest coachingböcker just nu, men det är spännande med personlig utveckling. Vill dock gärna läsa mer för skojs skull också. Får ta och lägga in det som veckomål!

    Gilla

  7. Synd att boken blev till en sån besvikelse!
    Det hade ju kunnat bli bra, men verkar som att författarinnan fokuserat för mycket på att språket skall ändras och därför glömt att få till djupet på karaktärerna och berättelsen.
    Tråkigt.

    Kramar

    Gilla

  8. Jag har försökt men jag är ingen bokslukare…det låter så mysigt att sjunka sig ner i en fåtölj och läsa timmar i sträck men det har jag inte ro till…
    Jag är mer en filmslukare.

    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.