En orolig grav

Hå hå jaja, min kropp och min hjärna vill ha semester nu, så det finns ingen ork kvar när jag kommer hem från jobbet.

Jag går på min semester först nästa fredag, men jag har en del flex att ta ut, och den måste jag ta ut innan jag byter jobb. Så nu kommer jag att flexa fredagen den här veckan och torsdag och fredag nästa vecka, så istället för att ha 7 arbetsdagar kvar har jag bara 4. Det känns skönt och nödvändigt, jag är rejält sliten!

Jag hade tänkt vara med i en fotoutmaning, men jag orkar inte gå ut och fota, och jag orkar inte rota igenom mitt arkiv. Så jag nöjer mig med en bokrecension.

I dag recenserar jag:

En orolig grav av Elly Griffiths

Jag gillar Elly Griffiths sätt att skriva och jag gillar hennes huvudperson, Ruth. Jag tycker Griffiths på ganska enkla sätt kan skapa personligheter som är lätta att ta till sig och som känns verkliga, och det uppskattar jag. I den här boken får även druiden Cathbad ganska stort utrymme, och eftersom det bor en liten förskrämd häxa inom mig så uppskattar jag det.

Däremot tycker jag att själva kriminalhistorien får ett ganska litet utrymme i den här boken. Historien blir mer en relationsroman än en deckarhistoria. Visserligen en bra relationsroman, men eftersom jag vill ha en deckarhistoria kan jag inte hjälpa att jag blir lite besviken. Vissa saker får inte någon förklaring riktigt, och kriminaldelen av berättelsen sker lite i förbifarten, lite i skymundan.

Synd, för om den fått samma omsorg som relationerna hade det här varit en kanonbra bok. Nu är det en bra bok, men den hade haft potential att vara bättre…