Anna och Mats bor inte här längre och en ordlös lördag på det…

Latlördag, nu var det länge sedan jag recenserade nått, så i dag recenserar jag

Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk

För ett tag sedan läste jag ”Ur vulkanens mun” av Helena von Zweigbergk, och det här ät fortsättningen. Den förra grep tag i mig för den var så sorgesam och slutet på relationen var så ofrånkomligt. Den här boken tar vid något år senare, när skilsmässan är ett faktum och Anna och Mats försöker skapa sig nya liv, för sig och barnen, på varsitt håll. Jag tror att den förra boken grep tag i mig som den gjorde för att jag sett det som hände i den i så många relationer i min omgivning. När människor fastnar i ett beteende gentemot varandra som är destruktivt och sen inte kan ta sig ur det. I den här boken försöker Anna och Mats hitta nya sätt att förhålla sig till varandra, men jag är rätt ointresserad.

Den här boken griper inte alls tag i mig på samma sätt som den förra, jag blir mer irriterad på att de är så klantiga, och inte tar tag i sina liv på något bra sätt. Nu har de tagit steget, varför jagar båda två vidare till nya relationer, varför ger de inte sig själva och barnen tid att landa, att hitta sig själva och varandra? På samma sätt som jag irriterade mig i den förra boken på att de inte såg vad de utsatte sina barn för, irriterar jag mig på precis samma sak i den här. De är verkligen urusla föräldrar! Inte för att jag är världens bästa förälder, och nog för att jag tror att det är en del av livet att lära sig förstå att ingen är perfekt, inte ens en förälder, men jag mår så dåligt över barnen i den här boken…

Nä, den här rekommenderar jag inte, den var tråkig att läsa, och ganska irriterande!

Och efter alla de orden kör jag en ”Ordlös Lördag”

”Vad är det som är speciellt med din hemort? Som är betydelsefullt för dig?”