Feminism

Individualism…

Tillbaka från tjänsteresa, trött som tusan, ska försöka få energi genom att titta in till er! Men innan jag gör det ska jag berätta om hur jag ser på normer…

Jag är feminist sedan barnsben och har skrivit en lång rad med inlägg om ”Varför jag är feminist” från part one till part eighteen, så vägen till feminism har jag utrett noga, men kanske inte hur jag ser på det nu…

Jag säger mig fortfarande vara feminist, jag tror på att det finns en genusordning där män generellt har mer makt än kvinnor, (även om individuella män och kvinnor kan ha en annan situation) och jag arbetar för att göra något åt det här.

Jag tror inte att vi har vissa bestämda egenskaper som hör ihop med vårt kön med oss när vi föds, men jag tror att vi ganska snart, redan som små barn, lär oss vad som förväntas av oss som pojke eller flicka. Omgivningen förstärker önskvärda egenskaper och förminskar icke önskvärda egenskaper. Vi måste alltså redan tidigt vara oerhört starka individer för att kunna motstå den här socialiseringen, formningen av oss som kön.

Jag tror att jag hade många olika egenskaper redan som barn, men jag vet oxå att det är många av de egenskaperna hos mig som förminskades när jag var liten, av mina föräldrar och andra i min omgivning, och som jag har svårt att fullt ut nyttja nu när jag är vuxen. Jag och min man har strävat efter att inte könsfostra våra barn, men de påverkas dels av att vi undermedvetet ändå gör det (eftersom vi, som alla andra är påverkade av det samhälle vi lever i) och av att andra i omgivningen påverkar dem.

Och den här påverkan slutar inte när vi når vuxen ålder, och det handlar inte alls bara om vår könstillhörighet. Det finns normer för allt och den som inte passar in i en norm, den som avviker, får alltid känna av det på ett eller annat sätt. Jag är en oerhört normativ person, tycker jag själv. Jag är kvinna, som känner mig som en kvinna, gift med en man och vi har två barn, villa och bil. Jag jobbar som statstjänsteman, har en lagom utbildning, reser gärna utomlands på min semester och trivs med att inreda mitt hem. Jag klär mig i kläder från HM och KappAhl och vi handlar vår mat på ICA och Coop. Jag borde inte vara avvikare på något sätt, i det stora hela är jag normen, jag passar in. Men så fort en sticker ut hakan så ska den tryckas in i mallen igen.

Några exempel:

Jag tycker inte om att grilla, och varför jag inte gör det har jag skrivit ett osande inlägg om tidigare. Men normen i Sverige är att gilla grillat (97% av oss grillar varje sommar) och när jag öppet säger att jag inte gillar det så är det alltid någon som ska övertala mig att jag nog gillar det ändå! De kommer med förslag om hur jag behöver ju inte grilla kött, jag kan grilla kyckling, fisk eller grönsaker. De föreslår en särskild sorts tändvätska som inte alls luktar illa. De menar att jag behöver ju inte sitta i solen, jag kan sitta i skuggan. De känner till ett fantastiskt myggmedel/solskyddsmedel som jag kan testa.

De tycker själva att de gör det här av omsorg för mig, grilla är ju så gott och trevligt, stackars Freja som inte förstått det, nu ska vi bara hitta ett sätt för henne att oxå inse det. Men varför kan jag helt enkelt inte få vara ointresserad av att grilla? Varför är det så viktigt att vara som övriga 97%?

Ergo Sum skrev för ett tag sedan (som svar på en fråga från mig) om att hon inte tycker om djur. Då måste hon oxå alltid förklara varför det är så, fast det inte borde vara viktigt för någon annan än henne själv. Om hon inte tycker om djur borde det inte påverka någon annan än henne själv (så länge hon inte behandlar djur illa, men det gör hon förstås inte)…

För mig är det här samma sak som feminism, den här oron över att andra kan tänka och tycka på ett annat sätt, så det kanske är individualist jag är, inte feminist….

Annonser

19 thoughts on “Individualism…

  1. Det är nog individualist du är ska du se… (Blink)
    Jag tycker att jag måste ha väldiga utlägg för den jag är och varför jag tycker som jag gör. Jag är ju säkert raka motsatsen till feminist. Men jag tycker att folk ska vara som dom är och sedan är det inte så konstigt med det. Om det inte skadar någon annan så klart…

    Jag har många vänner som är feminister och dom brukar skratta åt mig ibland när jag tycker vissa saker. (På ett gulligt sätt)
    Det skall vara du Jane till att tycka så, hade det varit någon annan så hade jag gått i taket brukar min väninna säga…
    Jag tror att det har med uppväxt och hur man har levt att göra.
    Och om det finns några övergrepp med i bilden.
    Jag har ju sedan tidiga år lärt mig att rida på min kvinnlighet på både gott och ont.
    Men mina döttrar har ju levt på ett helt annat vis än vad jag har och dom går nog åt det feministiska hållet.

    Kramar i massor / Jane

  2. Håller med dig och är så oändligt trött på att förklara mig så jag har helt enkelt slutat. Jag gillar till exempel inte att gå på bio och det har vissa såna bekymmer med.. om de ändå kunde fatta att det inte är ett dugg synd om mig för det, tvärtom, det är sååå skönt att slippa gå på den där förbannade bion och stanna hemma framför datorn och tv:n istället.. 😉

  3. Mina manliga kollegor tycker synd om min man som måste göra maten själv, diska sin disk osv…Ju mer de ojar sig desto mer myser jag och berättar hur det ser ut hos oss;) Min man är nöjd med sina sysslor och jag är nöjd med mina =) VI har det BRA och delar på allt….Alla människor ska få göra och tycka vad de vill, tycker man inte om djur så är det ok för mig och jag antar att de aldrig skulle vilja besöka mig 😉 Jag fick besöka dem =)
    Ha en härlig helg! kram

  4. *ler* Härligt att se dig tillbaka!! Och tack för länken! Jag tror det är så här: du är en normurklivande jämlik feminist! Hurra för dig! Och hurra för att tänka utanför boxen och slippa förklara sig eller be om ursäkt för det!

    Kramar i mängd

  5. Jag tycker inte att andra skall ändra på det man själv tycker, men visst kan det vara som du skriver, men tror många gånger att folk tror att vissa saker är till för att ENBART kvinnor skall göra o det är så FEL!! jag kan bli jätte arg på sånt ….hoppas du har det gott fina du å ha en fin lördag kramen

  6. förr lät jag mig tryckas ner, det gör jag inte längre, jag tycker heller inte om att grilla, jag tycker inte om att pynta till jul eller att överhuvudtaget fira jul…..listan kan göras längre jag vill och kommer att fortsätta att vara som jag vill eftersom jag kommit till insikt om att det är mitt liv och jag får leva och tycka vad jag vill så länge jag inte trycker ner någon annan, och det gör jag givetvis inte
    kramar

  7. Osande inlägg, ha ha. Ja jag bråkade i skolan men inte så mycket som vissa grabbar, ändå ansågs jag ha problem men inte de bråkande grabbarna.

    Ja, jag har varit på Rusta, idag faktiskt, men jävulen… 60 spänn per skalle! Det bidde inga. Finns inga planer på att köpa så dyra. Fan, jag hade velat ha en gran med några sådana där svarta skallar och sen röda kulor. BAH! =) Tack för kommentaren angående mitt inlägg.

  8. Intressant inlägg, när man precis skrivit sig ett ”Vad har jag gjort idag”-inlägg 😉
    Alltid roligt att läsa om personers tankar och funderingar kring saker och ting.

    Ha en fin söndag!

  9. På ont och gott har jag alltid gjort som jag velat göra själv… Vilket nog faktiskt vållat mina föräldrar mer problem än mig själv av anledningen att det är svårt att uppfostra in nån i rådande samhällsanda som, inte vägrar anpassa sig alltså medvetet, utan som bara gör som den tycker själv. Jag har aldrig upplevt att jag skulle vara märklig, tvärt om.. Att alla andra är märkliga…

  10. Bra inlägg! Jag var ju mer som en pojk när jag växte upp. Var mkt med min pappa. Spelade fotboll med grabbarna i kvarteret, betedde mig som dem etc. Problem på sikt förstås. Dels gillade nån mamma inte mig för att jág var för tuff för hennes dotter att leka med. Sen kom jag på att jag kanske ville vara med de andra tjejerna på skolan o leka. Det var knepigt att byta sida. Man hamnade i ingenmansland. Nä jag tillhörde nog ingen norm och det var påfrestande tills jag lyckades kvala in i tjejligan.

  11. Oj, det här med feminism är ju ett laddat ämne för många. Själv vet jag inte vad jag är. Får man vara feminist om man gillar att laga mat, baka och tvätta kläder men hatar att städa och att fixa med allt som har med bilen att göra? Är det ofeministiskt av mej att inte vilja lära mej det eller är det bara av lathet 😉

    Självklart tycker jag att kvinnor ska ha lika mycket makt som män och lika mycket lön. Jag är t o m för könskvotering så vi kommer framåt någon gång.
    Men jag vill inte mecka i min bil! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s