Barn / Jobb / Katter / Utmaning

Real Life Hands On

Eftersom jag snart försvinner på tjänsteresa igen så kör jag Yohannas real life utmaning redan i dag!

I dag är det händer det handlar om….

– Får vi se på dina händer?
– Vad känner du inför dina?
– Någon specialitet med dem?
– Något minne, historia, anekdot, kompisanknytning?
– Kan de göra något speciellt?
– Och ÄR det viktigt med fina/vackra/välvårdare/fixade händer?

Mina händer är ganska speciella, de är mina alldeles egna Dorian Grays porträtt… De ser riktigt, riktigt gamla ut, och det har de gjort ända sedan jag var liten. Rynkiga och ådriga, sönderbrända av sol och med massor av ärr efter kattklor… I gengäld är mitt ansikte slätt som en barnrumpa och när folk får höra min ålder blir de genuint överraskade, jag skulle tro att de generellt tror att jag är minst tio år yngre än vad jag verkligen är. Typiskt då att jag aldrig haft någon åldersnoja, och ofta ljugit om min ålder uppåt istället för nedåt för att ge tyngd åt mina åsikter…

Jag är väl rätt nöjd med mina händer, jag gillar ärren från min barndoms katter, det är fina minnen. De katter som jag haft som vuxen har aldrig klöst eller bitit mig, jag har lärt mig numer hur man gör för att få katter som inte ger sig på händer, ens på lek. När jag jobbade i storkök fick husmor beställa extra large diskhandskar, jag har, som hon sa, ”Kärahändran”, alltså manshänder… Jag gillar att hålla på med mina naglar, men får aldrig till dem snygga. De flisar sig, böjer sig, går av. Och eftersom jag har kraftiga händer med breda fingrar så blir naglarna brutalt breda de med, fast det blir perfekta ytor för dottern att motivmåla på…IMG_3365

Tidigare kunde de göra något speciellt, de kunde bära alla mina fina ringar. Men de senaste åren har jag gått igenom två stressiga perioder, och när jag är stressad går jag upp i vikt. Så jag har på några år gått upp 15 kg, och mina redan kraftiga fingrar har blivit som ovanligt stora prinskorvar. Inga av mina ringar fungerar längre… Jag är inte alls lika stressad nu och långsamt går jag ner nått kilo här och där, men det är fortfarande långt kvar tills jag kan ha mina ringar igen. Tänkte ändå passa på att visa mina älsklingsringar samtidigt som jag visar mina händer:

IMG_4834

Vänsterhanden, och på lillfingret ser ni den smala guldring som min mormor fick när hon konfirmerades, min mamma sedan fick när HON konfirmerades och jag i min tur fick när jag konfirmerades. Stenarna är utbytta och bara plast, men den är en kär ring ändå. Särskilt eftersom min mamma gav den till mig och inte till min storasyster, det kändes stort! På ringfingret ser ni min förlovningsring (jag har ingen vigselring, vi förlovade oss samma dag som vi gifte oss, tretton timmar före bröllopet) som jag ritade och lät göra hos en guldsmed. Stenen är en mörkt grön malakit, min älsklingssten. Den har trillat ut en gång och var borta i flera veckor innan den trillade ur en pärm på jobbet. Även ringen försvann vid ett tillfälle och var borta i sex månader. Under den tiden köpte jag den tunna ringen som jag har över förlovningsringen, som det står LOVE på och som har en pyttediamant i Oet. Tack och lov dök förlovningsringen upp igen, den trillade ut ur tvättmaskinen en dag… Längst till höger har jag diamantringen som min man gav mig när vi varit gifta i tio år…

IMG_4837

Högerhand, och på pekfingret har jag en katt som kryper runt fingret, en metallring som barnen gett mig, köpt på en leksaksaffär. Under den har jag en leksaksring med tre gröna stenar som sonen köpte åt mig när han var runt sju år. På långfingret har jag den ena av mina reddevilringar, en silverring med massor av vassa taggar, cool, men den fastnar i allt! På ringfingret har jag min andra reddevilring med döskallar. Där har jag oxå den katt i silver som mina syskon gett mig, samma modell som den jag senare fick av barnen, de ringarna är kul att ha tillsammans! Lillfingret högst upp är en silverring med en groda som dottern gett mig och sen en till taggig ring, men de här taggarna är gjorda av gummi och det är sonen som gett den till mig. Jag har liknande örhängen som han tyckte var roliga så när han hittade ringen köpte han den till mig. Längst ner är en kattring igen, den här är i grön strass…

Så, i stort är jag helnöjd med mina händer, de tjänar mig väl, men jag skulle verkligen vilja kunna ha alla mina ringar igen, jag vill inte behöva ta dem till en guldsmed för att ta ut dem, jag vill att de ska passa som de är!

Nu åker jag iväg på resa igen, och den här gången är det även aktiviteter på kvällarna, så jag kommer inte att hinna in till er förrän tidigast till helgen. Och kanske inte ens då, eftersom vi ska stå på loppis på söndag så på lördag kommer jag att ha fullt upp med att sortera barnkläder i storleksordning…. Ha det så bra sötnosar, vi ses!

Annonser

30 thoughts on “Real Life Hands On

  1. Händer ska man vara nöjd med. Jag har också kloärr från katter som mormor hade när vi var små. Lite småmysigt tycker jag….ser på dem med värme.

  2. Sakta men säkert håller jag på att komma i mina ringar.
    Tyvärr får vi inta ha ringar på fingraena då vi jag jobbar. Så det är sällan jag har ringarna på mig.
    Men nu har jag semester i 5 dagar så nu ska jag göra mina händer fina. 🙂
    Kram!

  3. Har precis samma problem med mina naglar, tyvärr!
    Därför har jag slutat att försöka fixa till dem med nagellack osv. Kan bero på att det även ser ut som om ett barn har kladdat dit färgen! 🙂
    Ha en go vecka!
    Kram Anna

  4. Åh va synd med ringarna en hel del o fina minnen till dom , blir ett dyrt kapitel om dom skall tas ut alla men kanske favoriten först sen 1 åt gången 🙂 ha det gott å kom in när du har tid kram

  5. härligt målade naglar 🙂 mina fingrar är nu inte så vackra längre, reumatiska händer blir ju lite fula
    kramar och hoppas att det går bra på både resan och på loppiset
    kramar

  6. Hoppas att det går bra på loppisen.
    Du kommer snart i ringarna ska du se.
    Och det är inte så jätte dyrt att vidga dom. Det har jag fått gjort med mina.
    Kramar i massor finaste Freja / Jane

  7. Händer… ja det gillar jag! Det får bli ett inlägg inom snar framtid. Jag blir inspirerad av din ring-samling, skall minsann rota fram mina ringar och visa upp ringar (och kanske armband?!) likadant, hoppas du inte misstycker?? Jag älskar ringar men har sällan några på mig nuförtiden men det skall det bli ändring på, tack för det Freja 😉

  8. Kul inlägg! Och vad glad jag blev när jag sÃ¥g i inlägget nedan att din besvärliga kollega klampade rejält i klaveret. Men som sagt, tragiskt att det ska behöva gÃ¥ sÃ¥ lÃ¥ngt…. Jag kämpar vidare med min situation, kanske är det ljus i sikte där lÃ¥ngt borta….

  9. Hoppas att du snart kan ha dina ringar igen, och att du aldrig mera behöver ta bor dem pga av stress (håller tummarna för nytt jobb åt dig!!)
    Fina ringar med minnen.
    Ha en bra resa
    kram
    Ann-Mari
    PS tack för dina komplimanger, de värmer. Tavlorna är nog amatörmässigt målade, men dukarna är ju så billiga och man kan ju måla om dem när man tröttnar 🙂

  10. Underbara vackra händer ju, och likaså ringarna!
    Och vilka minnen bådadera kan innehålla 🙂
    Jag får inte heller på mig några ringar, sväller så dant i fingrarna så då får jag aldrig av dem, om jag nu mot förmodan skulle kunna kränga på mig dem!

    Lycka till med loppishelgen!!

  11. Sedär, tänk vilken resa händerna är med om och på!
    Så fint dottern fixar dina naglar 🙂 min yngsta går stil spa & hälsa, men mig är hon då inte speciellt sugen att öva på 😉

    Hoppas tjänsteresan går fint,
    Sussi

  12. Du är bara sÃ¥ underbar tycker jag =) din blogg ger alltid sÃ¥ mycket och väcker mig till liv med alla mina tillkortakommanden =) Min vigselring har jag aldrig haft pÃ¥ mig dÃ¥ jobbet med djur gjort att jag dÃ¥ skulle förstört den. Har alltid haft ”frukostkorv fingrar” de ser alltid ut sÃ¥ pga min fula ovana sedan 8-Ã¥rs Ã¥lder att bita pÃ¥ naglarna =/ Provade vigselringen för ett tag sedan och den passade pÃ¥ lillfingret….min farmors ring är borta =( Tror ärligt talat att jag dammsugit bort den av misstag =/ Tycker du har bÃ¥de vackra händer och ringar =)

  13. Apropå ”dygderna”,
    tro hopp och kärlek är de Gudomliga dygderna
    och så finns det även Kardinaldygderna
    Omdöme – prudentia (den främsta dygden)
    Rättvisa – justitia
    Måttfullhet – moderantia
    Styrka – fortitudo

    Mer spännande än vad jag trodde detta med dygder 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s