Barn / blogginspiration / Katter

Mitt liv i decennium…

För ett tag sedan var det några av mina favortibloggar som gjorde tillbakablick på sina liv med 10-årsnedslag. Jag såg det hos Åsa (My secret life online), Asta och Ergo Sum. Jag beundrar alla tre som författare, så jag känner mig lite förmäten som ger mig på samma upplägg, men det var alldeles för intressant för att avstå, så nu kör jag!

1972

10 år. Gick i byskolan. Vi var en 1-3:a och en 4-6:a som hade varsitt stort klassrum på bottenplanen av skolan. På övervåningen fanns skolköket och gympasalen, som dubblerade som syslöjdsal. I källaren fanns otäcka grottliknande toaletter, omklädningsrum, badkar där byborna kunde komma och bada påp kvällarna, och träslöjdlokalen. I min årskurs var vi sex elever, vi var den största årskullen på skolan. På rasterna spelade vi fotboll, året runt, förutom ibland på vintern när vi åkte kälke i stället. Jag hade kompisar men inga egentliga vänner. Helst var jag ensam hemma och läste. Jag har en anteckningsbok kvar, där jag skrev upp varje bok jag läste, och det året snittade jag en bok per dag… Visst, vissa böcker var lättlästa, som Lucky Luke eller Asterix, men jag läste även Greven av Monte Christo och liknande. Jag bodde hemma med föräldrar, storasyster och lillebror, två katter och en hund, men tillbringade massor av tid i grannarnas ladugård där getterna var mina favoriter. Jag hade en lycklig barndom när jag tittar på den så här på avstånd, men jag vet att jag alltid kände mig som om jag inte passade in. Inte i min familj, inte på skolan och inte i byn…

1982

20 år. Arbetade i ett storkök där jag serverade ca 1000 killar 18-21 år gamla mat två gånger per dag. Jag jobbade antingen frukost och lunch eller lunch och middag. Tjänade strax över existensminimum och bodde i en välplanerad etta på 28 kvadratmeter mitt i samhället. Var alltid på party, vi var ett gäng tjejer som gick ut tillsammans tisdag-, onsdag-, torsdag-, fredag- och lördagkväll. Söndagarna sov jag hela dagen. Eftersom vi inte hade några pengar försökte vi på olika sätt ta oss in på olika ställen så billigt som möjligt, helst gratis, så jag blev utkastad från ett inte alls oansenligt antal krogar och nattklubbar, vilket kanske kan ses som en bedrift i sig, utifrån att jag alltid var nykter… Vi hade aldrig några förfester, men ständiga efterfester hos mig där vi alltid hade med oss ett gäng grabbar och någon av dem fick ställa upp och diska. Varje diskning fotograferades och fotot hamnade sedan på mina köksskåp, och så småningom sågs det som en merit att ha fått diska i mitt kök. Vad gör man inte för att slippa lite hushållsarbete…Var redan van att klara mig själv eftersom jag flyttat hemifrån fyra år tidigare och försörjt mig själv sedan dess. Hade ingen aning om vad jag ville med mitt liv, men funderade både på att göra lumpen och att plugga vidare. Hade inga egna djur, men en katt och en hund hemma hos mina föräldrar. När katten dog, just 1982, slutade jag åka hem och hälsa på…

1992

30 år. Hade äntligen ett arbete efter att ha hankat mig fram på ströjobb och A-kassa i drygt ett år efter min examen som civilekonom. Bodde i Göteborg med min blivande man, för första gången sedan 16-års ålder bodde jag inte själv, vilket förstås var en omställning i sig. Vi hade en superfin nyrenoverad hyreslägenhet i ett Landshövdingehus i Majorna. Inget av rummen hade räta vinklar, den var en utmaning att möblera, men fantastiskt charmig. Varje helg tillbringade vi mer att promenera i Slottsskogen och hälsa på alla djuren där, och på kvällarna utnyttjade vi olika sorters erbjudanden för att ha råd att gå ut och testa olika restauranger. Min blivande man levde på studiemedel och jag hade minimlön, så fortfarande gällde det att vända på slantarna. Vi bakade bröd och gjorde storkok och jagade extrapriser… Jag hade två katter, men de bodde hos mina föräldrar under vår tid i Göteborg, mamma tyckte det var bra, för det innebar att hon träffade mig mer än när jag bott bara några mil bort, men haft mina katter hos mig… Varje resa till hemtrakterna tillbringade jag all tid jag kunde hos mina katter.

2002

40 år. Nu hade jag utbildat mig ytterligare, hade ett stabilt och välbetalt arbete (trodde jag, men några år senare lades det helt ner…). Vi bodde i en bostadsrätt, hade ingen bil men två barn och de hade precis börjat på dagis. Sonen var drygt tre år när han började på dagis och dottern var nästan två, men eftersom min man tagit drygt hälften av ledigheten med de båda hade jag både hunnit jobba mellan de föddes och 2002 hade jag arbetat drygt ett år efter min föräldraledighet med dottern. Både jag och mannen gick ner i tid när barnen började på dagis, så de gick på dagis fyra dagar per vecka och var aldrig kvar längre än till tre på eftermiddagarna. Jobbet började bli tungt, jag hade fått tagit över mer ansvarsfyllda uppgifter, men blev inte av med mina tidigare uppgifter så i praktiken löste jag uppgifter för två heltider fast jag jobbade deltid… Jag sa ofta högt och tydligt NEJ till min chef det här året… Vi hade nu skaffat oss våra två burmor, varav hanen fortfarande finns kvar hos oss. Mina barn växte upp med två katter som tillät dem att göra i princip vad som helst med dem, mycket privilegierade barn!

2012

50 år. Har byggt på min erfarenhet med ett antal olika jobb. De senaste tio åren har jag haft fem olika arbeten, på fem olika myndigheter. Samtidigt har jag pluggat ytterligare, tagit en magisterexamen och hunnit läsa sociologi, kvalitetsteknik och genuskunskap. Vi bor i hus, har bil, och numer tre katter. Strax efter jag fyllde 41 kraschade jag i utmattningssyndrom och det tog mig nästan två år att komma tillbaka till en heltid. Numer är jag därför oerhört noga med att skilja på mitt professionella och mitt privata liv, och jag är ännu duktigare än tidigare på att säga nej till uppdrag… Och trenden att byta jobb ska tydligen fortsätta eftersom jag nu söker jobb för fullt, jag ska på två intervjuer bara den här veckan… När jag tittar bakåt på mitt liv inser jag att jag aldrig suttit på ett och samma jobb i mer än tre år, jag är en rastlös själ… Men min man har jag varit trogen i drygt 23 år, han är ett fynd!
kalender1


Annonser

21 thoughts on “Mitt liv i decennium…

  1. *ler* Vad otroligt roligt det var att du ocksÃ¥ ville göra den här texten! Kul att läsa – och vilken resa du gjort!!

    Blir väldigt smickrad av att bli omnämnd. Freja – du är ju fantastisk pÃ¥ att skriva själv!!! Och nu förstÃ¥r jag vad du menar.. När du kommenterat om mitt tillstÃ¥nd. Att du ocksÃ¥ varit där.. Jag börjar bli lite smÃ¥tt panikslagen över att jag faktiskt inte känner mig bättre, trots fem veckors sjukskrivning.. Det är en overklig, konstig och obehaglig känsla att inte riktigt känna igen sig själv..

    Kramar till dig

  2. Kul läsning. Tänk vad mycket det händer under ett decennium! Jag brukar tänka på det när det känns som livet går alldeles för fort.

  3. Det har hänt en hel del på dessa år.
    Jag kan inte fatta att man har gjort så mycket som man faktiskt har.
    Kramar i massor / Jane

  4. Vilken spännande läsning, tack för att du delar med dig. Sv: tack för din kommentar, jag får ta och fundera på hur jag kan jobba med allt det här resandet i framtiden!

  5. Vad roligt att få läsa.
    Hmm…mina 10 år skulle inte vara så rolig läsning.
    Jobbat som vårdare sedan 1987. Haft två jobb. Var tvungen att sluta på mitt första jobb pga. dom skulle lägga ner service huset. Hade jobbat där då i 18 år. Nu ska jag jobba på detta ålderdomshem tills det läggs ner 😉
    Kram!

  6. Wow! Vilket liv. Jag önskar att jag också kunde skriva en sådan lista men jag är lite rädd vad folk skulle tycka då. Jag har ju inte haft så normalt liv och jag har märkt att många inte kan ta det. De vill att jag ska vara samma glada Sarah utan min bakrund.

    Väldigt fint och inspirerande iallafall. Tack för att jag fick läsa. Kram!

  7. Så kul att få följa dig i olika perioder av ditt liv Freja…hur skall du göra med din blogg nu när den försvinner? hoppas inte vi tappar kontakten 😦 kramen

  8. vad fint du skriver om dina tioårsperioder 🙂 men när hinner du allt? jag menar, nu har du studerat ännu mer den sista tioårsperioden samtidigt som du arbetat och haft familj, duktig är du i vilket fall 🙂 så hinner du med en blogg också, amazing
    kramar

  9. Tänt att livet kan ändras så trots att du trodde att du hade allt under kontroll för tio år sedan och sedan så blev allting annorlunda ändå.
    Lite härligt.
    Kram

  10. Oj! Jag är imponerad att du håller ordning på allt som hänt och när!
    🙂

    sv: Jomen dom balla fröna var ju dels balla och dessutom finns dom i Ibi dit jag vill åka tillbaka 🙂

  11. Sv: Vad kul att pirogerna blev bra. Kan tänka mig att älgfärs i dem blev riktigt gott (det är det enda kött förutom fisk jag klarar av att äta utan att få kväljningar) 🙂 Degen var väldigt kladdig när jag gjorde rundlarna med men enligt min erfarenhet blir resultatet bättre om man inte bakar in för mycket mjöl i degen, utan mjölar kavel eller händer ordentligt i stället.

  12. Du är absolut i klass med dem i ditt skrivande. Tycker om att läsa era bloggar, både din och de tre du nämner. Som svar på din fråga ang flytt av bloggen, så hade jag den bloggen tidigare också. Bloggade alltså på två ställen. Och nu blir det naturligt att bara blogga på gazet. Du måste meddela vart du hamnar så småningom. Kram

  13. Så roligt att läsa! Tur att du tog dig ur den där utmattningsdepressionen. Annars verkar du har gått din väg. Håll fast vid ditt fynd! Han kan vara väldigt glad över att han har dig med!

  14. Jag gick som du i en B2 -skola som jag tror det kallades på den tiden, alltså blandade klasser =) Vi var fyra elever i min årskurs, jag var ensam tjej från åk 1 till åk 6 =) så jag har slagits under de åren. Var van att slåss med min tvillingbror och sedan försvarade vi varandra i skolan, slog någon min bror så kunde de räkna med att de fick slåss med mig oxå 😉 Kommer ihåg att när det var skidtävling så kunde jag ta hur lång tid på mig som helst och ändå vinna när jag var ensam tjej i min årsklass 😉 Smart där med diskningen =)
    Du fick mig verkligen att tänka på olika tidsperioder av mitt liv här =) och sitter här nu med ett småleende…så bra jag haft det med facit ihand =) Tack goa Freja för dina inlägg som alltid får mig att stanna upp och tänka till ❤

  15. Intressant läsning och bra skrivet. Skulle själv kunna tänka mig att skriva en dylik lista. NU skall vi se om kommentaren fastnar hos dig. :-/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s