Egoboost! / Frejigt

Vem vore jag om jag inte vore jag?

När jag startade bloggen trodde jag att jag skulle fylla den mycket mer med mina egna funderingar än vad jag faktiskt gör. I mitt huvud snurrar tankar hela tiden, gärna flera nivåer av tankar och funderingar, där några funderingar kan handla om varför jag tänker på det jag just då tänker på i en annan del av hjärnan. Det är aldrig tyst i mitt huvud. När jag har mycket runt mig och behöver slappna av brukar min man föreslå att jag ska gå ut och gå, för det gör han när han vill få tomt i huvudet. Och sen går han en timme och tänker inte på nått. Men det fungerar inte alls för mig, min hjärna skulle bara gå ännu mer upp i varv med funderingar om jag gick ut och promenerade i tystnaden. För att jag ska kunna koppla av behöver jag i stället göra min hjärna upptagen. Jag brukar oftast kolla på TV och lösa Sudoku samtidigt, och kanske även surfa/blogga, då kan jag få vila från mina funderingar i bland. Men det kan inte vara vilket TV-program som helst, det måste vara ett som jag är intresserad av, tycker är kul, gärna en serie som jag följer, så att jag både kan fundera på det aktuella avsnittet och samtidigt på hur avsnittet hänger ihop med tidigare avsnitt….

Nåväl, jag trodde alltså att jag skulle skriva mycket mer om mina funderingar än jag gör, men idag tänker jag faktiskt dela med mig av en av mina funderingar från veckan…

Jag var på tjänsteresa i Stockholm och var på väg från mitt hotell till mitt möte. När jag promenerar över Kungsbron gåe en ung kvinna förbi mig, så mina ögon fastnar på hennes rygg och mina tankar går i gång. Vi var ganska lika och samtidigt väldigt olika. Vi hade båda långt hår, båda var ganska kurviga, vi var klädda i hoodie, leggings och sneakers, och drog en rullväska bakom oss. Men hon var blond medan jag var röd/svart, hennes hoodie slutade strax ovanför hennes midja, medan min nådde en bra bit ner på låren, hennes sneakers var av platåmodell, medan jag var lika lång som henne utan platåsulor. Den allra största skillnaden var nog ändå att hon var petit medan jag snarare är extralarge. Hennes leggings hade knappt räckt till ett av mina lår…

Så jag började fundera. Hur hade mitt liv blivit, vem hade jag varit, om jag hade sett ut som henne istället för som jag gör… Jag mindes att jag för några år sedan läst om forskning som visar att ett vackert utseende ger dig högre betyg, lättare att få jobb och dessutom högre lön (jag surfade fram den här artikeln nu, läs om du är nyfiken!). Jag ser både för- och nackdelar med att ha ett, enligt rådande normer, vackert utseende. Jag kanske hade levt ett helt annat liv om jag hade fått andra jobb efter gymnasiet, kanske hört till andra grupperingar i skolan, fått tillgång till helt andra kretsar i samhället. Jag skulle troligtvis ha bemöts på ett helt annat sätt av både kvinnor och män. Männen hade definitivt varit mer intresserad av mig som potentiell partner och kvinnor kanske skulle ha sett mig som ett mycket större hot. Det bemötandet hade troligtvis gett mig ett helt annat beteende och en helt annan syn på min omgivning än den jag har idag.

Men jag hade gått miste om en hel del andra upplevelser som jag inte alls velat vara utan. Jag har genom året till exempel haft en hel del mycket nära manliga vänner, där sex aldrig fanns med i bilden. Skulle det varit så om jag sett annorlunda ut? Jag har haft arbeten där det krävts att jag haft pondus och kunnat sätta mig i respekt, hade jag kunnat göra det om jag varit mycket nättare än vad jag är? Det finns en styrka i att kunna se män i ögonen utan att behöva göra det nedifrån eller balanserande på stilettklackar… Sen har jag rätt ofta stilettklackar, men det är för att jag gillar att titta ner på män…

Så snurrade mina tankar de korta sekunder det tog för henne att gå förbi mig och försvinna ur mitt blickfång… Jag kom fram till att jag nog inte alls varit samma person om jag hade sett ut som henne. Jag kanske varit mer syntpop än punkrock, mer feminin än feminist, mer mode än modig, mer fp än f!… Så när hon väl försvann bort åt vänster när jag gick åt höger så var jag ändå rätt nöjd över att vara den jag är, med mitt flammande hår, bylsiga kropp och putande rumpa…

Vad tror du, påverkas vem vi är av hur vi ser ut?

Bjuder på en bild av mig själv, det här är några år sedan och det har dykt upp 15 kg till på kroppen efter det här…Jaget

Advertisements

17 thoughts on “Vem vore jag om jag inte vore jag?

  1. Men pondus behöver inte vara lika med storväxt, eller hur? Det är så mycket annat.
    Utstrålning är ju a och o. Jag t.e.x är inte stor, 1,70 o 60 kg men jag e en kameleont (som e bra på att styra). hehehehe
    Och när det behövs blir jag en lejoninna.
    kram Fia

  2. Intressant läsning… Kunde tyvärr inte få upp artikeln!
    I alla fall tror jag absolut att vi påverkas av vårt utseende. Jag har gjort en del ”resor” i mitt liv, både psykiska och fysiska och en av dem bevisade för mig att det är en helt annan sak att vara sitt snyggare jag än att inte vara det… Men jag tror att både att vara riktigt snygg och att vara ”ful” innebär saker på gott och ont. Snygga människor kan ha svårt att bevisa att de har ett djup medan mindre snygga kan ha svårt att få andra att inse att de är intressanta. Hade en väninna en gång som var riktigt vacker men hon gjorde inte så stor sak av det, hon var sig själv i alla fall och faktiskt en underbar människa. Om hon varit en annan typ, kanske mera skrupelfri och ego, kunde hon ha framstått på ett helt annat sätt. Jag tror att det hänger mycket på vilka vi är från början och vad som händer oss under resans (livets) gång precis som du skriver. Ibland har jag fantiserat om att få vara en annan men bara för en dag för jag skulle aldrig vilja vara någon annan än mig själv. Faktiskt. 🙂

  3. Svar: jag tycker också illa om ordet uppfostran.

    Jag tänker också hela tiden bortsett ifrån när jag grejar med hundarna eller hästarna. Man kan ju fundera över vilket liv man hade kunnat haft. De som var killarnas stora dröm i skolan har ju inte direkt blivit lyckligare än oss andra. Sen har jag ju alltid varit smal men tyckte att jag hade pondus när jag jobbade och att folk tog mig på allvar. Vet inte om just smal ellerom man är lite kraftigare spelar nån egentlig roll i längden. Har man väl lärt känna nån så tänker man ju inte på utseendet längre. Inte gör jag det iallafall.

  4. Jag tror vi påverkas av utseendet, men så länge man själv trivs med hur man ser ut och vad man har på sig så speglar det av sig på personen positivt!
    Man kan ju vara nätt och änglalikt vacker, skör av värk i kroppen och aldrig höja rösten. Men ändå ha sådan pondus och förmåga att få med sig alla, genom att vara lyhörd och rättvis. Så jag tror inte det har med en persons storlek att göra…
    Intressant inlägg! Men artikeln funkar inte för mig 😦
    Sov gott,
    Sussi

  5. Intressant läsning, tror absolut att människor bedöms efter hur de ser ut..Och det gör mig rädd och förbannad, hur ytlig är människor, egentligen? Tycker att människors INSIDA är det viktigaste. Har själv ändrat utseende en heldel, varit trådsmal, normalviktig och TJOCK!!.Märk jag var SAMMA person hela tiden på INSIDAN, men bemöttes av andra människor på ett annat sätt, beroende på hur jag såg ut på utsidan..Riktig obehaglig erfarenhet..Jag menar om man VERKLIGEN tycker om och bryr sig om någon, så spelar väl utseendet ingen roll?? haha..Jo, tjena..Jag märkte med, att när jag var tjock, var det helt okej för andra människor att kommentera min vikt, och göra sig lustig över den..När jag var mager, var det åt andra hållet..Viskningar bakom ryggen,( inte alltid fullt så diskreta) är hon sjuk??Märk väl, jag har aldrig bantat, jag hade bara svårt att gå upp i vikt, min sedan kraftiga viktuppgång berodde på mediciner, gick upp över 30 kg på mycket kort tid. När jag sedan blev ”normalviktig” fick jag ett annat bemötande..Som egentligen bara var gillande och posetivt, MEN det som gör mig så förbannad, är att folk bedömmer andra människor på deras utseende, ser du bra ut, är du mer värd och ser du mindre bra ut, är du mindre värd..Jag skulle bli ASförbannad om nån sa att jag såg bra ut..!!! Vad jag VILL höra är detta..Åhh..Vilken rar och trevlig människa du är..! Punkt!!

  6. Det snurrar mkt i mitt huvud också! Vi är de vi är och allt handlar om självkänslan! Älskar vi oss själva och slutar att bry oss om vad alla andra tycker och tänker om oss fixar vi det galant! Jag är både feminim och feminist! Jag tror mer att vår uppfostran och familj har mer betydelse än det yttre! Jag är uppvuxen med tre äldre bröder och har därför lätt att få manliga vänner och jag trivs med män! Gillar deras sällskap! Min familj är radikal så vi har alltid haft högt till tak i diskussioner! Men som du säger, visst blir vi dömda för vårt yttre! Absolut! Ett sjukt samhälle! Jag har oftast fått höra typ att jag är så snäll söt och rar!! Inte nog med det så har jag stora ögon och heter ANNA!! Snacka om att jag har utnyttjat det o haft mina fördelar!! Skulle kunna skriva en avhandling om det! Men jag skäms inte för det!! Men det är inte ok! Det som fascinerar mig är en människas inre och du verkar vara en spännande och härlig person! Jag gillar bloggar och det ger mig vila och terapi! Tycker du är superfin! Jag har ALLTI drömt om en putande rumpa och runda stora bröst! Men det fick jag inte! Älskar mig ändå!
    Intressanta tankar du delar med dig! KRAM Anna

  7. Jag älskar sättet du skriver på.
    Ja…hade man det? Hade man betett sig annorlunda om man hade haft ett annat utseende?
    Jag tror det,kanske,må hända att man gjort det.
    men vi ska vara glade att vi är dom vi är 🙂
    Kram!

  8. Bra skrivit & absolut så döms vi efter vårt utseende, men tror oxå att den inställningen kan ändras om folk pratar med en, istället för att bara se på en yttre ….du är fin som du är & det tror jag oxå du vet 😉 kram

  9. jag är också sådan, min hjärna måste få något annat att sysselsätta sig med så att den kan slappna av från det jobbiga
    säkert påverkas livet av utseendet, det är jag säker på, men sedan beror det ju på hur man själv är innerst inne
    Sv: jag får alltid smyga med kameran för att kunna ta sådana bilder av vovvarna, de hör så fort jag tar fram kameran 🙂
    kramar

  10. Jag tror absolut det är så som du skriver. Det är jag säker på. Det börjar redan när vi är barn, ”söta” barn får enligt forskning oftare positiv uppmärksamhet och kramar än barn som har utseendet emot sig, tyvärr.

  11. Mycket intressant inlägg! Visst påverkar vårt utseende både oss själva och andra. Omedvetet, säkerligen. Tydligen föredrar till och med bebisar ett symmetriskt ansikte framför andra, mindre symmetriska. Just detta med symmetri är något gemene människa finner attraktivt, tydligen.

    Jag uppfattar det dock inte som att kraftiga människor generellt sätt har mer pondus än mer finlemmade. Tycker det ligger helt och hållet på vilken personlighet man har. Däremot kunde jag själv känna mig mindre rättfram då jag var som allra fetast, då jag helt enkelt inte var bekväm med mitt omfång.

  12. Känner igen det där med att tankarna inte kan stoppas. Kanske om jag tar ut mej helt fysiskt så slutar det att spinna så mycket men annars har jag som du. Sitter på jobbet och svara på mail samtidigt som jag bloggar och läser nyheterna samtidigt.

    Jag vet inte, jag har också läst det där och jag tror att det kan stämma om man är vacker, är lång och har UTSTRÅLNING. Jag har alltid haft dåligt självförtroende och trots att jag plastikopererat mej så har ibland killar varit mer intresserade av mina tjejkompisar för att de vågat prata och skratta högt.
    När det gäller jobb så har jag märkt att många kvinnor innan de lärt känna mej stirrar och fryser ut mej men när de väl pratat med mej så har de nästan alltid gillat mej.
    Jag tror nog att jag måste utståla att jag har det bra eller kanske är ytlig när mina höga krav ligger på mitt eget utseende och inte på andra.

  13. Bravo Freja-fin!! Ett mycket intressant inlägg (vilket ju även andra kommenterat). Jag fungerar precis som du – vad tankarna beträffar. Det surrar konstant i mitt huvud. Planeras och struktureras. Och så är jag förvånad över att andra inte har blivit insatta i min planering. JAG vet ju PRECIS hur jag vill ha det.. *suck*. Jag måste också bomba min hjärna med stimulantia för att sluta fundera i millioner lager. Därför älskar jag att dansa som en galning till vansinnigt hög musik.

    För övrigt är det tyvärr så. Utseendet spelar roll. Trots att det gör mig djävulusiskt arg. Och vi hade alla blivit helt andra människor om vi sett annorlunda ut. För visst hade vi fått helt andra referensramar. Blivit annorlunda bemötta. Talat på ett annorlunda sätt.

    Hoppas nu din vecka inte blir alltför apig. Välkommen ner här till Bästkusten och Falkenberg på en fika med Asta och mig annars! :))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s