Real life – drömmar

Veckans uppdrag i Yohannas Real Life är att berätta om sina framtidsdrömmar:
– Har du några framtidsdrömmar?
– Har/hade du några framtidsdrömmar som du fått ge upp?
– Har du några drömmar som ändrat sig med tiden?
– Har du några som blivit precis som du tänkt dig?
– Är det bra att behöva ge upp sina framtidsdrömmar?

Jag har skrivit tidigare om mina drömmar, men jag måste erkänna att jag är dålig på drömmar, jag är mer ”go with the flow”. Om jag och familjen bara får vara friska blir det bra hur det än blir. Livet är ett äventyr som tar de vägar det tar, bara häng med!

Jag kan ha planer, jag vet till exempel precis vad jag vill göra i varje rum i huset, men det är konkret, inte drömmar, jag vet ju att jag förr eller senare faktiskt kommer att genomföra planerna.

Jag kan även ha fantasier om hur jag skulle kunna leva livet. Vårt drömkonferenscenter är en sån fantasi, men det handlar mer om att jag skulle kunna göra det om jag var nån annan än den jag är. Nu är jag den jag är och jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor…

I linje med det här har jag inte heller några egentliga drömmar som jag fått ge upp. Däremot har jag haft många olika idéer om vad jag ska bli när jag blir stor, och sen har jag av olika anledningar fått revidera det…

Jag skulle först bli systemvetare och pluggade det under ett år. Men under det året blev jag antagen till värnplikt, så då hoppade jag raskt av systemvetarvägen och skulle i stället bli officer… Det var ett intensivt, jobbigt och roligt år, men eftersom Försvarsmakten försökte göra om mig till man och jag ville fortsätta vara kvinna så hoppade jag av det oxå. Då hade jag på skoj sökt mig till Chalmers, så raskt ändrade jag mina framtidsplaner till att i stället bli ingenjör… Tyvärr var det just det året min IBS valde att blomma ut, så det blev inte så mycket av några studier… Sen hade jag lite olika jobb under några år innan jag tänkte att jag lika gärna kunde läsa ekonomi som nått annat… Som färdig ekonom 1991 hamnade jag mitt i den stora arbetslösheten men lyckades så småningom få jobb som innesäljare på ett litet företag med fruktansvärda arbetsförhållanden – för kvinnorna. Männen hade minsann möjlighet att basta, dricka öl och kasta pil på arbetstid, men nåde oss om vi kvinnor försökte oss på nått liknande… Jag valde då arbetslöshet i stället och hamnade på snirkliga vägar tillbaka till Försvarsmakten igen. På intervjun fick jag frågan om jag kunde tänka mig att även vara lärare. Så plötsligt blev jag pedagog… Och på den vägen är det fortfarande. Jag stannar några år på ett jobb, sen vill jag prova nått nytt och hoppar på det som känns rätt just då…

För mig är det helt OK att lämna en ”dröm” och gå vidare mot något annat. Jag har ingen separationsångest alls, jag gillar att tänka nytt och att tänka om, så det har aldrig varit någon sorg hos mig att gå vidare när saker och ting inte blir som jag tänkt. Det samma gäller mina mer konkreta planer. Om det jag planerat av en eller annan anledning inte fungerar så har jag inga problem att ändra och planera om. Flexibel så det skriker om det, det är jag!