Till mina försökskaniner!

Jag drabbades av storhetsvansinne förra våren och började läsa på distans. Först en kurs i genusvetenskap på halvfart över sommaren. Det gick över förväntan så jag anmälde mig raskt till en 30 poängskurs i Kvalitetsteknik, Ledarskap och organisation, på halvfart, dvs 15 poäng under hösten och 15 poäng under våren.

Även det har gått bra, men fy så jobbigt det har varit! Halvfart innebär egentligen 20 timmars studier per vecka och med jobb, familj och renovering av hus är det inte lätt att få tiden att räcka till. Så här i efterhand tror jag att jag hade tillfällig sinnesförvirring när jag anmälde mig, men jag är envis så nu ska jag i alla fall slutföra studierna. Renoveringen har dock avstannat, så jag längtar efter att bli klar med studierna så jag kan få fart på husarbetet igen!

Distanskurser innebär oftast massor av hemuppgifter, i den sista av de fyra delkurserna ska jag lämna in 7 hemuppgifter… Jag lämnade in en i dag och slängde mig raskt över nästa, och det är där ni, mina kära försökskaniner läsare kommer in i det hela.

Kursen handlar om ledarskap och kommunikation och uppgiften jag nu ska göra handlar om mitt eget kommunikationsmönster. Under en vecka ska jag studera hur jag kommunicerar
”- med familjen
– på arbetsplatsen (motsvarande)
– annan valbar plats/situation”

Eftersom mitt liv består av jobb, familj och studier funderade jag länge på vilken den tredje ”valbar plats/situation” skulle vara. Men jag har bestämt mig för att använda bloggen som mitt studieobjekt!

Det jag bland annat ska undersöka är om det är jag som tar initiativ till kommunikationen? Varför/varför inte? Om mitt sätt att kommunicera (verbalt, symboliskt, kroppsspråk)skiljer sig beroende på motparten (ex kvinnor/män, ung/gammal, chef/ledare/medarbetare)? Dessutom ska jag titta på hur väl jag lyckas i min kommunikation….

Jag tycker det ska bli riktigt intressant att titta på bloggvärden ur de här frågeställningarna. Hur ska jag veta vem som tar initiativ till kommunikation? Jag gör det ju genom att skriva inlägg, men jag riktar inläggen till alla, jag inbjuder inte någon specifik till kommunikation. Detsamma gäller ju vid kommentarer, det är fritt fram för mig att kommentera andras blogg, är det då ni eller jag som initierar kommunikation?

Hur min kommunikation ser olika ut beroende på vem jag kommunicerar med blir oxå intressant att försöka analysera, jag vet ju, egentligen, inte vilka ni är. Jag vet vad ni väljer att visa på bloggen, men jag vet inte om det verkligen är er själva ni visar, eller ett alter ego ni skapat. Kroppsspråket blir oxå svårt att analysera, ni får väl skicka mig kommentarer om hur ni tror jag såg ut och rörde mig när jag skrev inlägget…

Jag undrar oxå hur jag ska veta hur väl jag lyckas med min kommunikation, det får jag försöka utläsa ur era kommentarer!

Så, var redo, den närmsta veckan kommer jag att bombardera er med kommentarer och lusläsa dem ni lämnar hos mig. Jag ska vara er Big Brother som skärskådar er med förstoringsglas… 😉